Psaltaren 66

1 För sångmästaren; en sång, en psalm. Höjen jubel till Gud, alla länder;

Ki te tino kaiwhakatangi. He himene, he waiata. Hamama, e te whenua katoa, ki te Atua:

2 lovsjungen hans namns ära, given honom ära och pris.

Himenetia te kororia o tona ingoa, kia whai kororia te whakamoemiti ki a ia.

3 Sägen till Gud: Huru underbara äro icke dina gärningar! För din stora makts skull visa dina fiender dig underdånighet.

Mea atu ki te Atua, Ano te wehi o au mahi! Ma te nui o tou kaha e ngohengohe ai ou hoariri ki a koe.

4 Alla länder skola tillbedja och lovsjunga dig; de skola lovsjunga ditt namn. (Sela)

E koropiko katoa te whenua ki a koe; ka himene ki a koe; ka himene ratou ki tou ingoa. (Hera)

5 Kommen och sen vad Gud har gjort; underbara äro hans gärningar mot människors barn.

Haere mai kia kite i nga mahi a te Atua: mataku rawa tana mahi ki nga tama a te tangata.

6 Han förvandlade havet till torrt land; till fots gingo de genom floden; då gladdes vi över honom.

Nana i mea te moana hei tuawhenua: haere a waewae ana ratou ra roto i te awa; hari ana matou ki a ia i reira.

7 Genom sin makt råder han evinnerligen, hans ögon giva akt på hedningarna; de gensträviga må icke förhäva sig. (Sela)

Ko tona kawanatanga tuturu tonu i runga i tona kaha; e titiro ana ona kanohi ki nga tauiwi; kei whakakake te hunga tutu. (Hera)

8 Prisen, I folk, vår Gud, och låten hans lov ljuda högt;

Whakapaingia to tatou Atua, e nga iwi; kia rangona te reo whakamoemiti ki a ia.

9 ty han har beskärt liv åt vår själ och har icke låtit vår fot vackla.

Nana nei hoki i mau ai to tatou wairua ki te ora, kahore hoki e tukua e ia o tatou waewae kia nekehia.

10 Ty väl prövade de oss, o Gud, du luttrade oss, såsom silver luttras;

Kua whakamatauria hoki matou e koe, e te Atua: whakarewaia ana matou e koe, ano he hiriwa e whakarewaia ana.

11 du förde oss in i fängelse, du lade en tung börda på vår rygg;

Kua kawea nei matou e koe ki roto ki te kupenga: whakapikaua ana e koe te mea whakamamae ki o matou hope.

12 du lät människor fara fram över vårt huvud, vi måste gå genom eld och vatten. Men du har fört oss ut och vederkvickt oss.

I meinga ano e koe o matou upoko kia ekengia hoihotia e te tangata; i ra roto matou i te kapura, i te wai: heoi whakaputaina mai ana matou e koe ki te wahi momona.

13 Så kommer jag då till ditt hus med brännoffer, jag vill infria mina löften till dig,

Ka tomo ahau me nga tahunga tinana ki tou whare; ka whakamana ahau i aku kupu taurangi ki a koe,

14 dem till vilka mina låppar öppnade sig, och som min mun uttalade i min nöd.

Era i puaki i oku ngutu, i korerotia e toku mangai i ahau e pouri ana.

15 Brännoffer av feta får vill jag frambära åt dig, med offerånga av vädurar; jag vill offra både tjurar och bockar. (Sela)

Ka whakaekea e ahau mau nga mea momona hei tahunga tinana, ngatahi ano me te mea kakara o nga hipi toa; ka tukua e ahau he puru, he koati. (Hera)

16 Kommen och hören, så vill jag förtälja för eder, I alla som frukten Gud, vad han har gjort mot min själ.

Haere mai, whakarongo, e koutou katoa e wehi ana ki te Atua, a maku e whakapuaki tana i mea ai ki toku wairua.

17 Till honom ropade jag med min mun, och lovsång var redan på min tunga.

I tangi toku mangai ki a ia: i whakanuia ano ia e toku arero.

18 Om jag hade förehaft något orätt i mitt hjärta, så skulle Herren icke höra mig.

Ki te whakaaroa e toku ngakau te he, e kore te Ariki e whakarongo mai.

19 Men Gud har hört mig, han har aktat på mitt bönerop.

Nei ra he pono kua whakarongo te Atua, kua tahuri ia ki toku reo inoi.

20 Lovad vare Gud, som icke har förkastat min bön eller vänt ifrån mig sin nåd!

Kia whakapaingia te Atua, kihai nei i whakapeau ke i taku inoi, i tana atawhai hoki ki ahau.