< Psaltaren 66 >
1 För sångmästaren; en sång, en psalm. Höjen jubel till Gud, alla länder;
Ya mukulu wa bayimbi. Oluyimba, Zabbuli ya Dawudi. Yimbira Mukama n’eddoboozi ery’omwanguka, ggwe ensi yonna.
2 lovsjungen hans namns ära, given honom ära och pris.
Muyimbe ekitiibwa ky’erinnya lye. Mumuyimbire ennyimba ezimusuuta.
3 Sägen till Gud: Huru underbara äro icke dina gärningar! För din stora makts skull visa dina fiender dig underdånighet.
Gamba Katonda nti, “Ebikolwa byo nga bya ntiisa! Olw’amaanyi go amangi abalabe bo bakujeemulukukira.
4 Alla länder skola tillbedja och lovsjunga dig; de skola lovsjunga ditt namn. (Sela)
Ab’omu nsi yonna bakuvuunamira, bakutendereza, bayimba nga bagulumiza erinnya lyo.”
5 Kommen och sen vad Gud har gjort; underbara äro hans gärningar mot människors barn.
Mujje mulabe Katonda ky’akoze; mulabe eby’entiisa by’akoledde abaana b’abantu!
6 Han förvandlade havet till torrt land; till fots gingo de genom floden; då gladdes vi över honom.
Ennyanja yagifuula olukalu. Abantu baasomoka omugga n’ebigere nga temuli mazzi, kyetuva tujaguza.
7 Genom sin makt råder han evinnerligen, hans ögon giva akt på hedningarna; de gensträviga må icke förhäva sig. (Sela)
Afuga n’amaanyi ge emirembe gyonna; amaaso ge agasimba ku mawanga, ab’omutima omujeemu baleme okumujeemera.
8 Prisen, I folk, vår Gud, och låten hans lov ljuda högt;
Mutendereze Katonda waffe, mmwe amawanga; eddoboozi ery’okumutendereza liwulirwe wonna.
9 ty han har beskärt liv åt vår själ och har icke låtit vår fot vackla.
Oyo y’atukuumye ne tuba balamu, n’ataganya bigere byaffe kuseerera.
10 Ty väl prövade de oss, o Gud, du luttrade oss, såsom silver luttras;
Kubanga ggwe, Ayi Katonda, otugezesezza, n’otulongoosa nga bwe bakola ffeeza mu muliro.
11 du förde oss in i fängelse, du lade en tung börda på vår rygg;
Watuteeka mu kkomera, n’otutikka emigugu.
12 du lät människor fara fram över vårt huvud, vi måste gå genom eld och vatten. Men du har fört oss ut och vederkvickt oss.
Waleka abantu ne batulinnyirira; ne tuyita mu muliro ne mu mazzi, n’otutuusa mu kifo eky’okwesiima.
13 Så kommer jag då till ditt hus med brännoffer, jag vill infria mina löften till dig,
Nnaayambukanga mu yeekaalu yo n’ebiweebwayo ebyokebwa, ntuukirize obweyamo bwange gy’oli,
14 dem till vilka mina låppar öppnade sig, och som min mun uttalade i min nöd.
nga ndeeta ekyo emimwa gyange kye gyasuubiza; akamwa kange kye kaayogera bwe nnali mu kabi.
15 Brännoffer av feta får vill jag frambära åt dig, med offerånga av vädurar; jag vill offra både tjurar och bockar. (Sela)
Nnaawaayo gy’oli ssaddaaka ez’ensolo ensava, mpeeyo ne ssaddaaka ey’endiga ennume; mpeeyo ente ennume n’embuzi.
16 Kommen och hören, så vill jag förtälja för eder, I alla som frukten Gud, vad han har gjort mot min själ.
Mujje muwulire, mmwe mwenna abatya Katonda, mbategeeze ebyo by’ankoledde.
17 Till honom ropade jag med min mun, och lovsång var redan på min tunga.
Namukaabirira n’akamwa kange, ne mutendereza n’olulimi lwange.
18 Om jag hade förehaft något orätt i mitt hjärta, så skulle Herren icke höra mig.
Singa nnali nsirikidde ekibi mu mutima gwange, Mukama teyandimpulirizza;
19 Men Gud har hört mig, han har aktat på mitt bönerop.
ddala ddala Katonda yampuliriza era n’awulira eddoboozi lyange nga nsaba.
20 Lovad vare Gud, som icke har förkastat min bön eller vänt ifrån mig sin nåd!
Katonda atenderezebwenga, atagobye kusaba kwange, wadde okunziggyako okwagala kwe okutaggwaawo!