Psaltaren 66
1 För sångmästaren; en sång, en psalm. Höjen jubel till Gud, alla länder;
Dziesma dziedātāju vadonim. Gavilējiet Dievam, visa zeme!
2 lovsjungen hans namns ära, given honom ära och pris.
Dziediet Viņa vārda godībai, teiciet Viņa godu.
3 Sägen till Gud: Huru underbara äro icke dina gärningar! För din stora makts skull visa dina fiender dig underdånighet.
Sakait uz Dievu: kāds bijājams Tu esi Savos darbos! Tavi ienaidnieki Tev padosies Tavas lielās varas pēc.
4 Alla länder skola tillbedja och lovsjunga dig; de skola lovsjunga ditt namn. (Sela)
Lai visa zeme Tevi pielūdz un Tev dzied, lai dzied Tavam Vārdam! (Sela)
5 Kommen och sen vad Gud har gjort; underbara äro hans gärningar mot människors barn.
Nāciet un raugāt Dieva darbus. Viņš ir bijājams Savos darbos pie cilvēku bērniem.
6 Han förvandlade havet till torrt land; till fots gingo de genom floden; då gladdes vi över honom.
Viņš pārvērta jūru par sausumu, kājām varēja iet caur upi; par to mēs iekš Viņa priecājamies.
7 Genom sin makt råder han evinnerligen, hans ögon giva akt på hedningarna; de gensträviga må icke förhäva sig. (Sela)
Viņš valda mūžīgi ar Savu spēku, Viņa acis raugās uz tautām, Viņš atkāpējiem neļauj paaugstināties. (Sela)
8 Prisen, I folk, vår Gud, och låten hans lov ljuda högt;
Teiciet mūsu Dievu, jūs tautas, liekat dzirdēt Viņa teikšanas slavu.
9 ty han har beskärt liv åt vår själ och har icke låtit vår fot vackla.
Viņš uztur dzīvas mūsu dvēseles un neliek slīdēt mūsu kājām.
10 Ty väl prövade de oss, o Gud, du luttrade oss, såsom silver luttras;
Jo Tu, Dievs, mūs esi pārbaudījis; Tu mūs esi kausējis, kā sudrabu kausē.
11 du förde oss in i fängelse, du lade en tung börda på vår rygg;
Tu mums esi licis iekrist valgos, uz mūsu muguru Tu esi licis grūtu nastu.
12 du lät människor fara fram över vårt huvud, vi måste gå genom eld och vatten. Men du har fört oss ut och vederkvickt oss.
Tu cilvēkiem esi licis celties pār mūsu galvu; mēs bijām nākuši ugunī un ūdenī, bet Tu mūs esi izvedis pie atspirgšanas.
13 Så kommer jag då till ditt hus med brännoffer, jag vill infria mina löften till dig,
Es iešu Tavā namā ar dedzināmiem upuriem, es Tev maksāšu savu apsolījumu,
14 dem till vilka mina låppar öppnade sig, och som min mun uttalade i min nöd.
Uz ko manas lūpas ir atdarījušās, un ko mana mute runājusi, kad man bija bail.
15 Brännoffer av feta får vill jag frambära åt dig, med offerånga av vädurar; jag vill offra både tjurar och bockar. (Sela)
Es tev upurēšu taukus dedzināmos upurus ar kvēpināšanu no auniem; es Tev upurēšu vēršus ar āžiem. (Sela)
16 Kommen och hören, så vill jag förtälja för eder, I alla som frukten Gud, vad han har gjort mot min själ.
Nāciet, klausāties visi, kas Dievu bīstaties: es jums izteikšu, ko Viņš darījis pie manas dvēseles.
17 Till honom ropade jag med min mun, och lovsång var redan på min tunga.
Viņu es piesaucu ar savu muti, un Viņš tapa slavēts no manas mēles.
18 Om jag hade förehaft något orätt i mitt hjärta, så skulle Herren icke höra mig.
Ja es netaisnību atrastu savā sirdī, tad Tas Kungs mani nebūtu klausījis.
19 Men Gud har hört mig, han har aktat på mitt bönerop.
Bet tiešām, Dievs ir klausījis, manas lūgšanas balsi Viņš ņēmis vērā.
20 Lovad vare Gud, som icke har förkastat min bön eller vänt ifrån mig sin nåd!
Slavēts Dievs, kas nav atmetis manu lūgšanu, nedz novērsis Savu žēlastību no manis.
