Psaltaren 66
1 För sångmästaren; en sång, en psalm. Höjen jubel till Gud, alla länder;
In finem. Canticum psalmi resurrectionis. Jubilate Deo, omnis terra;
2 lovsjungen hans namns ära, given honom ära och pris.
psalmum dicite nomini ejus; date gloriam laudi ejus.
3 Sägen till Gud: Huru underbara äro icke dina gärningar! För din stora makts skull visa dina fiender dig underdånighet.
Dicite Deo: Quam terribilia sunt opera tua, Domine! in multitudine virtutis tuæ mentientur tibi inimici tui.
4 Alla länder skola tillbedja och lovsjunga dig; de skola lovsjunga ditt namn. (Sela)
Omnis terra adoret te, et psallat tibi; psalmum dicat nomini tuo.
5 Kommen och sen vad Gud har gjort; underbara äro hans gärningar mot människors barn.
Venite, et videte opera Dei: terribilis in consiliis super filios hominum.
6 Han förvandlade havet till torrt land; till fots gingo de genom floden; då gladdes vi över honom.
Qui convertit mare in aridam; in flumine pertransibunt pede: ibi lætabimur in ipso.
7 Genom sin makt råder han evinnerligen, hans ögon giva akt på hedningarna; de gensträviga må icke förhäva sig. (Sela)
Qui dominatur in virtute sua in æternum; oculi ejus super gentes respiciunt: qui exasperant non exaltentur in semetipsis.
8 Prisen, I folk, vår Gud, och låten hans lov ljuda högt;
Benedicite, gentes, Deum nostrum, et auditam facite vocem laudis ejus:
9 ty han har beskärt liv åt vår själ och har icke låtit vår fot vackla.
qui posuit animam meam ad vitam, et non dedit in commotionem pedes meos.
10 Ty väl prövade de oss, o Gud, du luttrade oss, såsom silver luttras;
Quoniam probasti nos, Deus; igne nos examinasti, sicut examinatur argentum.
11 du förde oss in i fängelse, du lade en tung börda på vår rygg;
Induxisti nos in laqueum; posuisti tribulationes in dorso nostro;
12 du lät människor fara fram över vårt huvud, vi måste gå genom eld och vatten. Men du har fört oss ut och vederkvickt oss.
imposuisti homines super capita nostra. Transivimus per ignem et aquam, et eduxisti nos in refrigerium.
13 Så kommer jag då till ditt hus med brännoffer, jag vill infria mina löften till dig,
Introibo in domum tuam in holocaustis; reddam tibi vota mea
14 dem till vilka mina låppar öppnade sig, och som min mun uttalade i min nöd.
quæ distinxerunt labia mea: et locutum est os meum in tribulatione mea.
15 Brännoffer av feta får vill jag frambära åt dig, med offerånga av vädurar; jag vill offra både tjurar och bockar. (Sela)
Holocausta medullata offeram tibi, cum incenso arietum; offeram tibi boves cum hircis.
16 Kommen och hören, så vill jag förtälja för eder, I alla som frukten Gud, vad han har gjort mot min själ.
Venite, audite, et narrabo, omnes qui timetis Deum, quanta fecit animæ meæ.
17 Till honom ropade jag med min mun, och lovsång var redan på min tunga.
Ad ipsum ore meo clamavi, et exaltavi sub lingua mea.
18 Om jag hade förehaft något orätt i mitt hjärta, så skulle Herren icke höra mig.
Iniquitatem si aspexi in corde meo, non exaudiet Dominus.
19 Men Gud har hört mig, han har aktat på mitt bönerop.
Propterea exaudivit Deus, et attendit voci deprecationis meæ.
20 Lovad vare Gud, som icke har förkastat min bön eller vänt ifrån mig sin nåd!
Benedictus Deus, qui non amovit orationem meam, et misericordiam suam a me.
