Psaltaren 66
1 För sångmästaren; en sång, en psalm. Höjen jubel till Gud, alla länder;
聖歌隊の指揮者によってうたわせた歌、さんび 全地よ、神にむかって喜び呼ばわれ。
2 lovsjungen hans namns ära, given honom ära och pris.
そのみ名の栄光を歌え。栄えあるさんびをささげよ。
3 Sägen till Gud: Huru underbara äro icke dina gärningar! För din stora makts skull visa dina fiender dig underdånighet.
神に告げよ。「あなたのもろもろのみわざは恐るべきかな。大いなるみ力によって、あなたの敵はみ前に屈服し、
4 Alla länder skola tillbedja och lovsjunga dig; de skola lovsjunga ditt namn. (Sela)
全地はあなたを拝み、あなたをほめうたい、み名をほめうたうであろう」と。 (セラ)
5 Kommen och sen vad Gud har gjort; underbara äro hans gärningar mot människors barn.
来て、神のみわざを見よ。人の子らにむかってなされることは恐るべきかな。
6 Han förvandlade havet till torrt land; till fots gingo de genom floden; då gladdes vi över honom.
神は海を変えて、かわいた地とされた。人々は徒歩で川を渡った。その所でわれらは神を喜んだ。
7 Genom sin makt råder han evinnerligen, hans ögon giva akt på hedningarna; de gensträviga må icke förhäva sig. (Sela)
神は大能をもって、とこしえに統べ治め、その目はもろもろの国民を監視される。そむく者はみずからを高くしてはならない。 (セラ)
8 Prisen, I folk, vår Gud, och låten hans lov ljuda högt;
もろもろの民よ、われらの神をほめよ。神をほめたたえる声を聞えさせよ。
9 ty han har beskärt liv åt vår själ och har icke låtit vår fot vackla.
神はわれらを生きながらえさせ、われらの足のすべるのをゆるされない。
10 Ty väl prövade de oss, o Gud, du luttrade oss, såsom silver luttras;
神よ、あなたはわれらを試み、しろがねを練るように、われらを練られた。
11 du förde oss in i fängelse, du lade en tung börda på vår rygg;
あなたはわれらを網にひきいれ、われらの腰に重き荷を置き、
12 du lät människor fara fram över vårt huvud, vi måste gå genom eld och vatten. Men du har fört oss ut och vederkvickt oss.
人々にわれらの頭の上を乗り越えさせられた。われらは火の中、水の中を通った。しかしあなたはわれらを広い所に導き出された。
13 Så kommer jag då till ditt hus med brännoffer, jag vill infria mina löften till dig,
わたしは燔祭をもってあなたの家に行き、わたしの誓いをあなたに果します。
14 dem till vilka mina låppar öppnade sig, och som min mun uttalade i min nöd.
これはわたしが悩みにあったとき、わたしのくちびるの言い出したもの、わたしの口が約束したものです。
15 Brännoffer av feta får vill jag frambära åt dig, med offerånga av vädurar; jag vill offra både tjurar och bockar. (Sela)
わたしは肥えたものの燔祭を雄羊のいけにえの煙と共にあなたにささげ、雄牛と雄やぎとをささげます。 (セラ)
16 Kommen och hören, så vill jag förtälja för eder, I alla som frukten Gud, vad han har gjort mot min själ.
すべて神を恐れる者よ、来て聞け。神がわたしのためになされたことを告げよう。
17 Till honom ropade jag med min mun, och lovsång var redan på min tunga.
わたしは声をあげて神に呼ばわり、わが舌をもって神をあがめた。
18 Om jag hade förehaft något orätt i mitt hjärta, så skulle Herren icke höra mig.
もしわたしが心に不義をいだいていたならば、主はお聞きにならないであろう。
19 Men Gud har hört mig, han har aktat på mitt bönerop.
しかし、まことに神はお聞きになり、わが祈の声にみこころをとめられた。
20 Lovad vare Gud, som icke har förkastat min bön eller vänt ifrån mig sin nåd!
神はほむべきかな。神はわが祈をしりぞけず、そのいつくしみをわたしから取り去られなかった。
