Psaltaren 66
1 För sångmästaren; en sång, en psalm. Höjen jubel till Gud, alla länder;
Allur heimurinn gleðjist með Guði!
2 lovsjungen hans namns ära, given honom ära och pris.
Lofið nafn hans, það er undursamlegt! Segið öllum frá máttarverkum hans!
3 Sägen till Gud: Huru underbara äro icke dina gärningar! För din stora makts skull visa dina fiender dig underdånighet.
Guð, hversu undursamleg eru verk þín! Máttur þinn er stórkostlegur! Ekki er að furða þótt óvinir þínir smjaðri fyrir þér.
4 Alla länder skola tillbedja och lovsjunga dig; de skola lovsjunga ditt namn. (Sela)
Lofaður sért þú um víða veröld!
5 Kommen och sen vad Gud har gjort; underbara äro hans gärningar mot människors barn.
Komið og sjáið máttarverk Guðs! Mikil eru þau undur sem fólk hans fær að sjá og reyna.
6 Han förvandlade havet till torrt land; till fots gingo de genom floden; då gladdes vi över honom.
Hann opnaði þeim veg í gegnum hafið! Þar gengu þeir yfir þurrum fótum. Hvílík gleði og fögnuður ríkti þann dag!
7 Genom sin makt råder han evinnerligen, hans ögon giva akt på hedningarna; de gensträviga må icke förhäva sig. (Sela)
Drottinn mun ríkja að eilífu vegna máttar síns. Hann virðir vandlega fyrir sér mennina. Engir uppreisnarmenn þora að láta á sér bæra.
8 Prisen, I folk, vår Gud, och låten hans lov ljuda högt;
Sérhver maður lofi Drottin og vegsami nafn hans.
9 ty han har beskärt liv åt vår själ och har icke låtit vår fot vackla.
Hann gaf okkur lífið og hann verndar frá hrösun.
10 Ty väl prövade de oss, o Gud, du luttrade oss, såsom silver luttras;
Þú, ó Guð, hreinsaðir okkur í eldi eins og silfur er hreinsað.
11 du förde oss in i fängelse, du lade en tung börda på vår rygg;
Þú hefur fjötrað okkur og lokað inni og lagt á okkur byrðar.
12 du lät människor fara fram över vårt huvud, vi måste gå genom eld och vatten. Men du har fört oss ut och vederkvickt oss.
Þú lést hersveitir troða okkur fótum og við urðum að fara gegnum eld og vatn, en að lokum leiddir þú okkur út og inn í yndislegt land.
13 Så kommer jag då till ditt hus med brännoffer, jag vill infria mina löften till dig,
Nú kem ég í helgidóm þinn, fórna og efni þannig heit mitt.
14 dem till vilka mina låppar öppnade sig, och som min mun uttalade i min nöd.
Manstu, þegar ég var í nauðum staddur, þá gaf ég þér heit?
15 Brännoffer av feta får vill jag frambära åt dig, med offerånga av vädurar; jag vill offra både tjurar och bockar. (Sela)
Nú ber ég fram fórn mína: Hrúta, naut og kiðling. Megi reykurinn af fórnum þessum stíga upp til þín.
16 Kommen och hören, så vill jag förtälja för eder, I alla som frukten Gud, vad han har gjort mot min själ.
Komið og hlustið, þið sem óttist Drottin, og ég skal segja ykkur hvað hann hefur gert fyrir mig!:
17 Till honom ropade jag med min mun, och lovsång var redan på min tunga.
Ég hrópaði til hans um hjálp, – og víst bjó lofgjörðin undir!
18 Om jag hade förehaft något orätt i mitt hjärta, så skulle Herren icke höra mig.
En fyrst játaði ég synd mína, annars hefði ég ekki fengið svar.
19 Men Gud har hört mig, han har aktat på mitt bönerop.
En hann heyrði bæn mína og hlustaði, gaf gaum að því sem ég sagði.
20 Lovad vare Gud, som icke har förkastat min bön eller vänt ifrån mig sin nåd!
Lof sé Guði! Hann vísaði ekki bæn minni á bug né tók miskunn sína frá mér.
