Psaltaren 66

1 För sångmästaren; en sång, en psalm. Höjen jubel till Gud, alla länder;

Dem Sangmeister. Ein Lied. Ein Psalm. / Jauchzt Elohim, alle Lande,

2 lovsjungen hans namns ära, given honom ära och pris.

Besingt seines Namens Ehre, / Preiset ihn herrlich!

3 Sägen till Gud: Huru underbara äro icke dina gärningar! För din stora makts skull visa dina fiender dig underdånighet.

Sprecht zu Elohim: "Wie hehr sind deine Werke! / Ob deiner großen Macht schmeicheln dir deine Feinde.

4 Alla länder skola tillbedja och lovsjunga dig; de skola lovsjunga ditt namn. (Sela)

Alle Welt muß dir sich beugen und lobsingen, / Lobsingen deinem Namen!" (Sela)

5 Kommen och sen vad Gud har gjort; underbara äro hans gärningar mot människors barn.

Kommt, schauet die Taten Elohims! / Hehr waltet er unter den Menschenkindern.

6 Han förvandlade havet till torrt land; till fots gingo de genom floden; då gladdes vi över honom.

Er wandelte Meer in trocknes Land, / Daß man den Strom zu Fuß durchzog. / Drum wollen wir uns sein freun.

7 Genom sin makt råder han evinnerligen, hans ögon giva akt på hedningarna; de gensträviga må icke förhäva sig. (Sela)

Ewig herrscht er in seiner Macht. / Seine Augen schauen die Völker an: / Die Empörer dürfen sich nicht erheben. (Sela)

8 Prisen, I folk, vår Gud, och låten hans lov ljuda högt;

Preiset, ihr Völker, unsern Gott, / Laßt laut sein Lob erschallen!

9 ty han har beskärt liv åt vår själ och har icke låtit vår fot vackla.

Er hat uns am Leben erhalten / Und unsern Fuß nicht wanken lassen.

10 Ty väl prövade de oss, o Gud, du luttrade oss, såsom silver luttras;

Denn du hast uns geprüft, Elohim, / Hast uns wie Silber geläutert:

11 du förde oss in i fängelse, du lade en tung börda på vår rygg;

Du hast uns ins Gefängnis geführt, / Auf unsre Lenden Last gelegt.

12 du lät människor fara fram över vårt huvud, vi måste gå genom eld och vatten. Men du har fört oss ut och vederkvickt oss.

Du hast uns Menschen zu Herren gesetzt; / Wir sind in Feuer und Wasser geraten — / Aber du hast uns hinausgeführt, / Daß wir reiche Fülle genießen.

13 Så kommer jag då till ditt hus med brännoffer, jag vill infria mina löften till dig,

Drum komm ich mit Brandopfern in dein Haus, / Will dir meine Gelübde bezahlen,

14 dem till vilka mina låppar öppnade sig, och som min mun uttalade i min nöd.

Die meine Lippen kundgetan, / Die mein Mund geredet in meiner Not.

15 Brännoffer av feta får vill jag frambära åt dig, med offerånga av vädurar; jag vill offra både tjurar och bockar. (Sela)

Als Brandopfer bring ich dir feiste Schafe / Zugleich mit der Widder Opferrauch, / Ich opfre Rinder samt Böcken. (Sela)

16 Kommen och hören, så vill jag förtälja för eder, I alla som frukten Gud, vad han har gjort mot min själ.

Kommt her, hört zu, ihr Gottesfürchtigen alle! / Erzählen will ich, was er mir getan.

17 Till honom ropade jag med min mun, och lovsång var redan på min tunga.

Zu ihm rief ich mit meinem Munde — / Und Lobpreis war auf meiner Zunge.

18 Om jag hade förehaft något orätt i mitt hjärta, så skulle Herren icke höra mig.

Hegte ich Böses in meinem Herzen, / Adonái würde nicht hören.

19 Men Gud har hört mig, han har aktat på mitt bönerop.

Aber Elohim hat mich erhört, / Er hat gemerkt auf mein lautes Flehn.

20 Lovad vare Gud, som icke har förkastat min bön eller vänt ifrån mig sin nåd!

Gepriesen sei Elohim! Er hat mein Gebet nicht abgewiesen, / Seine Gnade mir nicht entzogen.