Psaltaren 66
1 För sångmästaren; en sång, en psalm. Höjen jubel till Gud, alla länder;
Přednímu z kantorů, píseň žalmu. Plésej Bohu všecka země.
2 lovsjungen hans namns ära, given honom ära och pris.
Zpívejte žalmy k slávě jména jeho, ohlašujte slávu a chválu jeho.
3 Sägen till Gud: Huru underbara äro icke dina gärningar! För din stora makts skull visa dina fiender dig underdånighet.
Rcete Bohu: Jak hrozný jsi v skutcích svých! Pro velikost síly tvé lháti budou tobě nepřátelé tvoji.
4 Alla länder skola tillbedja och lovsjunga dig; de skola lovsjunga ditt namn. (Sela)
Všecka země skláněti se tobě a prozpěvovati bude, žalmy zpívati bude jménu tvému. (Sélah)
5 Kommen och sen vad Gud har gjort; underbara äro hans gärningar mot människors barn.
Poďte a vizte skutky Boží, jak hrozný jest v správě při synech lidských.
6 Han förvandlade havet till torrt land; till fots gingo de genom floden; då gladdes vi över honom.
Obrátil moře v suchost, řeku přešli nohou po suše, tuť jsme se veselili v něm.
7 Genom sin makt råder han evinnerligen, hans ögon giva akt på hedningarna; de gensträviga må icke förhäva sig. (Sela)
Panuje v síle své nade vším světem, oči jeho spatřují národy, zpurní nebudou míti zniku. (Sélah)
8 Prisen, I folk, vår Gud, och låten hans lov ljuda högt;
Dobrořečte národové Bohu našemu, a ohlašujte hlas chvály jeho.
9 ty han har beskärt liv åt vår själ och har icke låtit vår fot vackla.
Zachoval při životu duši naši, aniž dopustil, aby se poklesla noha naše.
10 Ty väl prövade de oss, o Gud, du luttrade oss, såsom silver luttras;
Nebo jsi nás zpruboval, ó Bože, přečistil jsi nás, tak jako přečištěno bývá stříbro.
11 du förde oss in i fängelse, du lade en tung börda på vår rygg;
Uvedl jsi nás byl do leči, krutě jsi bedra naše ssoužil,
12 du lät människor fara fram över vårt huvud, vi måste gå genom eld och vatten. Men du har fört oss ut och vederkvickt oss.
Vsadils člověka na hlavu naši, vešli jsme byli do ohně i do vody, a však jsi nás vyvedl do rozvlažení.
13 Så kommer jag då till ditt hus med brännoffer, jag vill infria mina löften till dig,
A protož vejdu do domu tvého s zápalnými obětmi, a plniti tobě budu sliby své,
14 dem till vilka mina låppar öppnade sig, och som min mun uttalade i min nöd.
Kteréž vyřkli rtové moji, a vynesla ústa má, když jsem byl v ssoužení.
15 Brännoffer av feta får vill jag frambära åt dig, med offerånga av vädurar; jag vill offra både tjurar och bockar. (Sela)
Zápaly tučných beranů obětovati budu tobě s kaděním, volů i kozlů nastrojím tobě. (Sélah)
16 Kommen och hören, så vill jag förtälja för eder, I alla som frukten Gud, vad han har gjort mot min själ.
Poďte, slyšte, a vypravovati budu, kteříž se koli bojíte Boha, co jest učinil duši mé.
17 Till honom ropade jag med min mun, och lovsång var redan på min tunga.
Ústy svými k němu jsem volal, a vyvyšoval jsem ho jazykem svým.
18 Om jag hade förehaft något orätt i mitt hjärta, så skulle Herren icke höra mig.
Bychť byl patřil k nepravosti srdcem svým, nebyl by vyslyšel Pán.
19 Men Gud har hört mig, han har aktat på mitt bönerop.
Ale vyslyšelť Bůh, a pozoroval hlasu modlitby mé.
20 Lovad vare Gud, som icke har förkastat min bön eller vänt ifrån mig sin nåd!
Požehnaný Bůh, kterýž neodstrčil modlitby mé, a milosrdenství svého ode mne neodjal.
