Psaltaren 66
1 För sångmästaren; en sång, en psalm. Höjen jubel till Gud, alla länder;
Zborovođi. Pjesma. Psalam.
2 lovsjungen hans namns ära, given honom ära och pris.
Kliči Bogu, zemljo sva, opjevaj slavu imena njegova, podaj mu hvalu dostojnu.
3 Sägen till Gud: Huru underbara äro icke dina gärningar! För din stora makts skull visa dina fiender dig underdånighet.
Recite Bogu: “Kako su potresna djela tvoja! Zbog velike sile tvoje dušmani ti laskaju.
4 Alla länder skola tillbedja och lovsjunga dig; de skola lovsjunga ditt namn. (Sela)
Sva zemlja nek' ti se klanja i nek' ti pjeva, neka pjeva tvom imenu!”
5 Kommen och sen vad Gud har gjort; underbara äro hans gärningar mot människors barn.
Dođite i gledajte djela Božja: čuda učini među sinovima ljudskim.
6 Han förvandlade havet till torrt land; till fots gingo de genom floden; då gladdes vi över honom.
On pretvori more u zemlju suhu te rijeku pregaziše. Stog' se njemu radujmo!
7 Genom sin makt råder han evinnerligen, hans ögon giva akt på hedningarna; de gensträviga må icke förhäva sig. (Sela)
Dovijeka vlada jakošću svojom, oči mu paze na narode da se ne izdignu ljudi buntovni.
8 Prisen, I folk, vår Gud, och låten hans lov ljuda högt;
Blagoslivljajte, narodi, Boga našega, razglašujte hvalu njegovu!
9 ty han har beskärt liv åt vår själ och har icke låtit vår fot vackla.
Našoj je duši darovao život i ne dade da nam posrne noga.
10 Ty väl prövade de oss, o Gud, du luttrade oss, såsom silver luttras;
Iskušavao si nas teško, Bože, iskušavao ognjem kao srebro.
11 du förde oss in i fängelse, du lade en tung börda på vår rygg;
Pustio si da u zamku padnemo, stisnuo lancima bokove naše.
12 du lät människor fara fram över vårt huvud, vi måste gå genom eld och vatten. Men du har fört oss ut och vederkvickt oss.
Pustio si da nam zajašu za vrat: prošli smo kroz oganj i vodu, onda si pustio da odahnemo.
13 Så kommer jag då till ditt hus med brännoffer, jag vill infria mina löften till dig,
S paljenicama ću u Dom tvoj ući, zavjete ispuniti pred tobom
14 dem till vilka mina låppar öppnade sig, och som min mun uttalade i min nöd.
što ih obećaše usne moje, što ih usta moja u tjeskobi obrekoše.
15 Brännoffer av feta får vill jag frambära åt dig, med offerånga av vädurar; jag vill offra både tjurar och bockar. (Sela)
Prinijet ću ti paljenice s kadom ovnova, žrtvovati volove i jarad.
16 Kommen och hören, så vill jag förtälja för eder, I alla som frukten Gud, vad han har gjort mot min själ.
Dođite, počujte, koji se Boga bojite, pripovjedit ću što učini duši mojoj!
17 Till honom ropade jag med min mun, och lovsång var redan på min tunga.
Na svoja sam usta njega zvao, jezikom ga hvalio.
18 Om jag hade förehaft något orätt i mitt hjärta, så skulle Herren icke höra mig.
Da sam u srcu na zlo mislio, ne bi uslišio Gospod.
19 Men Gud har hört mig, han har aktat på mitt bönerop.
No Bog me uslišio: obazro se na glas molitve moje.
20 Lovad vare Gud, som icke har förkastat min bön eller vänt ifrån mig sin nåd!
Blagoslovljen Bog koji mi molitvu ne odbi, naklonosti ne odvrati od mene!
