Psaltaren 66
1 För sångmästaren; en sång, en psalm. Höjen jubel till Gud, alla länder;
Aka mawt ham laa neh Tingtoenglung Diklai boeih loh Pathen taengah yuhui uh lah.
2 lovsjungen hans namns ära, given honom ära och pris.
Amah kah thangpomnah ming te tingtoeng uh lamtah amah kah thangpomnah te koehnah khueh pauh.
3 Sägen till Gud: Huru underbara äro icke dina gärningar! För din stora makts skull visa dina fiender dig underdånighet.
Pathen taengah, “Na bibi he a rhih bahoeng om pai. Na sarhi a tak dongah na thunkha rhoek loh nang hmaiah a mai a tumuh.
4 Alla länder skola tillbedja och lovsjunga dig; de skola lovsjunga ditt namn. (Sela)
Diklai boeih loh nang taengah bakop uh tih nang te n'tingtoeng uh. Na ming khaw a tingtoeng uh,” ti uh. (Selah)
5 Kommen och sen vad Gud har gjort; underbara äro hans gärningar mot människors barn.
Halo uh lamtah Pathen kah bitat he hmu uh lah. Hlang capa rhoek taengkah a bibi te a rhih om pai.
6 Han förvandlade havet till torrt land; till fots gingo de genom floden; då gladdes vi över honom.
Tuitunli te laiphuei la a poeh sak tih tuiva khaw a kho neh a kat uh dongah BOEIPA ah kohoe sak uh sih.
7 Genom sin makt råder han evinnerligen, hans ögon giva akt på hedningarna; de gensträviga må icke förhäva sig. (Sela)
A thayung thamal neh kumhal ah a taemrhai tih a mik neh namtom rhoek te a tawt dongah thinthah rhoek te pomsang rhoela pomsang boel saeh. (Selah)
8 Prisen, I folk, vår Gud, och låten hans lov ljuda högt;
Pilnam rhoek loh mamih kah Pathen he uem uh saeh lamtah amah koehnah ol te ya uh saeh.
9 ty han har beskärt liv åt vår själ och har icke låtit vår fot vackla.
Mulhing khui lamkah mamih kah hinglu a hoeptlang dongah mamih kah khokan he paloe sak ham ngaih mahpawh.
10 Ty väl prövade de oss, o Gud, du luttrade oss, såsom silver luttras;
Pathen aw kaimih he nan loep nan dak tih cak rhoh bangla kaimih nan rhoh.
11 du förde oss in i fängelse, du lade en tung börda på vår rygg;
Rhalvong khuila kaimih nan khuen tih ka cinghen ah hnorhih nan tloeng.
12 du lät människor fara fram över vårt huvud, vi måste gå genom eld och vatten. Men du har fört oss ut och vederkvickt oss.
Kaimih kah lu soah hlanghing na ngol sak tih tui, hmai te ka poeng uh daengah coihdanah la kaimih nan khuen.
13 Så kommer jag då till ditt hus med brännoffer, jag vill infria mina löften till dig,
Hmueihhlutnah neh na im la ka kun vetih ka olcaeng rhoek te nang taengah kan thuung ni.
14 dem till vilka mina låppar öppnade sig, och som min mun uttalade i min nöd.
Ka rhal lakliah ka hmui ka lai ang tih ka ka loh a thui vanbangla,
15 Brännoffer av feta får vill jag frambära åt dig, med offerånga av vädurar; jag vill offra både tjurar och bockar. (Sela)
hmueihhlutnah ham boiva aka thuem tutal bo-ul te nang taengah kan nawn vetih saelhung kikong rhoek neh ka saii ni. (Selah)
16 Kommen och hören, så vill jag förtälja för eder, I alla som frukten Gud, vad han har gjort mot min själ.
Halo uh lah, Pathen aka rhih rhoek boeih hnatun uh lamtah BOEIPA loh ka hinglu ham a saii te ka thui lah eh.
17 Till honom ropade jag med min mun, och lovsång var redan på min tunga.
Amah te ka ka neh ka khue tih ka lai dongah koehnah ka khueh.
18 Om jag hade förehaft något orätt i mitt hjärta, så skulle Herren icke höra mig.
Ka lungbuei neh boethae te ka so koinih ka Boeipa loh ya mahpawt.
19 Men Gud har hört mig, han har aktat på mitt bönerop.
Tedae ka thangthuinah ol te Pathen loh a hnatung tih a yaak.
20 Lovad vare Gud, som icke har förkastat min bön eller vänt ifrån mig sin nåd!
Ka thangthuinah neh a sitlohnah kai taeang lamkah aka khoe pawh Pathen amah he a yoethen pai saeh.
