Psaltaren 66
1 För sångmästaren; en sång, en psalm. Höjen jubel till Gud, alla länder;
Katoeng kruek zaehoikung hanah. Saam laa. Long boih, anghoehaih hoi Sithaw khaeah hang oh!
2 lovsjungen hans namns ära, given honom ära och pris.
Anih ih ahmin lensawkhaih laa to sah oh loe, lensawk parai ah pakoeh oh!
3 Sägen till Gud: Huru underbara äro icke dina gärningar! För din stora makts skull visa dina fiender dig underdånighet.
Sithaw khaeah, na sak ih hmuennawk loe kawkkruk maw dawnrai han oh! Na misanawk loe kalen parai na thacakhaih hoiah na hmaa ah tabok o tih, tiah thui oh.
4 Alla länder skola tillbedja och lovsjunga dig; de skola lovsjunga ditt namn. (Sela)
Longnawk boih mah nang to bok o ueloe, nang saphawhaih laa to sah o tih; na hmin saphawhaih laa to sah o tih. (Selah)
5 Kommen och sen vad Gud har gjort; underbara äro hans gärningar mot människors barn.
Angzo oh loe, Sithaw mah sak ih hmuennawk to khen oh; kaminawk salakah a sak ih hmuennawk loe anghmang han koi oh.
6 Han förvandlade havet till torrt land; till fots gingo de genom floden; då gladdes vi över honom.
Anih mah tuipui to saoeng ah angcoengsak; to naah kaminawk loe tui ohhaih ahmuen ah khok hoiah caeh o, kaicae loe anih ah anghoehaih ka tawnh o.
7 Genom sin makt råder han evinnerligen, hans ögon giva akt på hedningarna; de gensträviga må icke förhäva sig. (Sela)
Anih mah a thacakhaih hoiah dungzan khoek to uk; a mik hoiah kaminawk boih to khet; misa koeh kaminawk loe amoek o hmah nasoe. (Selah)
8 Prisen, I folk, vår Gud, och låten hans lov ljuda högt;
Aw kaminawk boih, kaicae ih Sithaw hae tahamhoihaih paek oh; kangthaih ah anih to saphaw oh;
9 ty han har beskärt liv åt vår själ och har icke låtit vår fot vackla.
Anih mah aicae hinghaih to patawnh moe, aicae ih khok doeh amthaeksak ai.
10 Ty väl prövade de oss, o Gud, du luttrade oss, såsom silver luttras;
Aw Sithaw, kaicae hae nang tanoek boeh; sumkanglung to hmai hoiah pakaw ih baktiah, kaicae hae nang tanoek boeh.
11 du förde oss in i fängelse, du lade en tung börda på vår rygg;
Palok pongah nang mansak moe, hmuenzit nang phawhsak.
12 du lät människor fara fram över vårt huvud, vi måste gå genom eld och vatten. Men du har fört oss ut och vederkvickt oss.
Kaicae lu nuiah kaminawk to nang thuengsak; hmai hoiah tui thungah ka caeh o; toe angraenghaih ahmuen ah nang hoih.
13 Så kommer jag då till ditt hus med brännoffer, jag vill infria mina löften till dig,
Kai loe hmai angbawnhaih hoiah na im ah ka caeh han; nang khaeah ka sak ih lokmaihaih baktiah ka ohsak han,
14 dem till vilka mina låppar öppnade sig, och som min mun uttalade i min nöd.
raihaih ka tongh naah, ka pahni mah to tiah lokkamhaih to sak moe, ka pakha mah lok a thuih.
15 Brännoffer av feta får vill jag frambära åt dig, med offerånga av vädurar; jag vill offra både tjurar och bockar. (Sela)
Kathawk moi hoiah nang khaeah hmai angbawnhaih ka sak moe, hmuihoih ah tuunawk to kang paek han; maitaw taenawk hoi maeh taenawk doeh kang paek han. (Selah)
16 Kommen och hören, så vill jag förtälja för eder, I alla som frukten Gud, vad han har gjort mot min själ.
Nangcae, Sithaw zii kaminawk, angzo oh loe tahngai oh; ka hinghaih nuiah anih mah sak ih hmuen kawng to kang thuih o han.
17 Till honom ropade jag med min mun, och lovsång var redan på min tunga.
Ka pakha hoiah anih khaeah ka hang moe, ka palai hoiah anih to ka pakoeh boeh.
18 Om jag hade förehaft något orätt i mitt hjärta, så skulle Herren icke höra mig.
Palung thungah zaehaih ka suek poe nahaeloe, Angraeng mah ka lok hae tahngai mak ai;
19 Men Gud har hört mig, han har aktat på mitt bönerop.
toe Sithaw mah ka lok ang tahngai pae tangtang; lawk ka thuihaih lok to ang tahngaih pae.
20 Lovad vare Gud, som icke har förkastat min bön eller vänt ifrån mig sin nåd!
Lawk ka thuihaih anghmasak ai, ka nuiah suek ih a palungnathaih to apet ai, Sithaw khaeah tahamhoihaih om nasoe!
