< Psaltaren 65 >

1 För sångmästaren; en psalm; en sång av David.
Ki he Takimuʻa, ko e Saame mo e Hiva ʻa Tevita. ‌ʻE ʻOtua, ʻoku tatali ʻae fakamālō kiate koe ʻi Saione: pea ʻe fai kiate koe ʻae fuakava.
2 Gud, dig lovar man i stillhet i Sion, och till dig får man infria löfte.
‌ʻA koe ʻoku ke ongoʻi ʻae lotu, ʻe aʻu atu kiate koe ʻae kakai kotoa pē.
3 Du som hör bön, till dig kommer allt kött.
‌ʻOku mālohi kiate au ʻae ngaahi hia: pea ko ʻemau ngaahi talangataʻa te ke fakamaʻa ia ke ʻosi.
4 Mina missgärningar voro mig övermäktiga; men du förlåter våra överträdelser.
‌ʻOku monūʻia ia ʻaia ʻoku ke fili, mo ke fakaofi ia kiate koe, koeʻuhi ke ne nofo ʻi ho lotoʻā: temau fiemālie ʻi he lelei ʻo ho fale, ʻio, ʻo ho faletapu māʻoniʻoni.
5 Säll är den som du utväljer och låter komma till dig, så att han får bo i dina gårdar. Må vi få mätta oss med det goda i ditt hus, det heliga i ditt tempel.
‌ʻE ʻOtua ko homau fakamoʻui, te ke talia ʻakimautolu ʻi he ngaahi meʻa fakamanavahē ʻi he māʻoniʻoni; ʻa koe ko e ʻamanaki leleiʻanga ʻoe ngaahi ngataʻanga kotoa pē ʻo māmani, pea mo kinautolu ʻoku mamaʻo atu ʻi he tahi:
6 Med underbara gärningar bönhör du oss i rättfärdighet, du vår frälsnings Gud, du som är en tillflykt för alla jordens ändar och för havet i fjärran;
‌ʻAia ʻoku ne fokotuʻumaʻu ʻae ngaahi moʻunga ʻi hono mālohi; kuo nonoʻo ʻaki ʻae māfimafi:
7 du som gör bergen fasta genom din kraft, ty du är omgjordad med makt;
‌ʻAia ʻoku ne lolomi ʻae longoaʻa ʻoe ngaahi tahi, ko e longoaʻa ʻoe ngaahi peau, mo e maveuveu ʻoe kakai.
8 du som stillar havens brus, deras böljors brus och folkens larm.
Pea ʻoku manavahē ʻi ho ngaahi fakaʻilonga ʻakinautolu ʻoku nofo ʻi he ngaahi potu mamaʻo: ʻoku ke fakafiefiaʻi ʻae ngaahi ʻaluʻanga ʻoe pongipongi mo e efiafi.
9 De som bo vid jordens ändar häpna för dina tecken; österland och västerland uppfyller du med jubel.
‌ʻOku ke ʻaʻahi ki he fonua, ʻo fakaviviku ia: ʻoku ke fakakoloa lahi ʻaki ia ʻae vaitafe ʻoe ʻOtua, ʻaia ʻoku pito ʻi he vai: ʻoku ke teuʻi ʻenau meʻakai, hili hoʻo tokonaki pehē ki ai.
10 Du låter dig vårda om landet och giver det överflöd, rikedom i ymnigt mått; Guds källa har vatten till fyllest. Du bereder säd åt människorna, när du så bereder jorden.
‌ʻOku ke fakaviviku lahi hono tafungofunga ʻo ia: ʻoku ke pule ke tō ʻae ʻuha ki hono ngaahi keli: ʻoku ke fakamolū ʻaki ia ʻae ʻuha tuʻu mo tō: ʻoku ke tāpuaki hono tupu ʻo ia.
11 Dess fåror vattnar du, du jämnar det som är upplöjt; med regnskurar uppmjukar du den, det som växer därpå välsignar du.
‌ʻOku ke tatā ʻaki ʻae taʻu ʻa hoʻo angalelei; pea ʻoku ngangana mei ho ngaahi hala ʻae momona.
12 Du kröner året med ditt goda, och dina spår drypa av fetma.
‌ʻOku ngangana ia ki he ngaahi potu mohuku ʻoe toafa: pea fiefia ʻae ngaahi tafungofunga ʻi he potu kotoa pē.
13 Betesmarkerna i öknen drypa, och höjderna omgjorda sig med fröjd. Ängarna hölja sig i hjordar, och dalarna betäckas med säd; man höjer jubelrop och sjunger.
Kuo fakakofuʻaki ʻae fanga sipi ʻae ngaahi potu mohuku; pea kuo ʻufiʻufi foki ʻae ngaahi luo ʻaki ʻae uite; ʻoku nau kalanga ʻi he fiefia, ʻoku nau hiva foki.

< Psaltaren 65 >