Psaltaren 65
1 För sångmästaren; en psalm; en sång av David.
En ti reposa la alabanza, o! Dios, en Sión; y a ti se pagará el voto.
2 Gud, dig lovar man i stillhet i Sion, och till dig får man infria löfte.
Tú oyes la oración, a ti vendrá toda carne.
3 Du som hör bön, till dig kommer allt kött.
Palabras de iniquidades me sobrepujaron: mas nuestras rebeliones, tú las perdonarás.
4 Mina missgärningar voro mig övermäktiga; men du förlåter våra överträdelser.
Dichoso el que tú escogieres, e hicieres llegar para que habite en tus patios: seremos hartos del bien de tu casa, de tu santo templo.
5 Säll är den som du utväljer och låter komma till dig, så att han får bo i dina gårdar. Må vi få mätta oss med det goda i ditt hus, det heliga i ditt tempel.
Con terribilidades nos oirás en justicia, o! Dios de nuestra salud: esperanza de todos los fines de la tierra, y de las partes más lejanas de la mar.
6 Med underbara gärningar bönhör du oss i rättfärdighet, du vår frälsnings Gud, du som är en tillflykt för alla jordens ändar och för havet i fjärran;
El que afirma los montes con su fortaleza, ceñido de valentía.
7 du som gör bergen fasta genom din kraft, ty du är omgjordad med makt;
El que amansa el estruendo de las mares, el estruendo de sus ondas: y el alboroto de las civiles sediciones.
8 du som stillar havens brus, deras böljors brus och folkens larm.
Y los habitadores de los fines de la tierra temen de tus maravillas: que haces alegrar las salidas de la mañana y de la tarde.
9 De som bo vid jordens ändar häpna för dina tecken; österland och västerland uppfyller du med jubel.
Visitas la tierra, y después que la has hecho desear mucho, la enriqueces: el río de Dios lleno de aguas: aparejas el grano de ellos: porque así la ordenaste.
10 Du låter dig vårda om landet och giver det överflöd, rikedom i ymnigt mått; Guds källa har vatten till fyllest. Du bereder säd åt människorna, när du så bereder jorden.
Embriagas sus surcos, haces descender el agua en sus regaderas: ablándasla con lluvias, bendices sus renuevos.
11 Dess fåror vattnar du, du jämnar det som är upplöjt; med regnskurar uppmjukar du den, det som växer därpå välsignar du.
Coronas el año de tus bienes: y tus nubes destilan grosura.
12 Du kröner året med ditt goda, och dina spår drypa av fetma.
Destilan sobre las habitaciones del desierto: y los collados se ciñen de alegría,
13 Betesmarkerna i öknen drypa, och höjderna omgjorda sig med fröjd. Ängarna hölja sig i hjordar, och dalarna betäckas med säd; man höjer jubelrop och sjunger.
Vístense los llanos de ovejas, y los valles se cubren de grano: regocíjanse, y aun cantan.
