Psaltaren 65

1 För sångmästaren; en psalm; en sång av David.

In finem, Psalmus David, Canticum Hieremiæ, et Ezechielis populo transmigrationis, cum inciperent exire. Te decet hymnus Deus in Sion: et tibi reddetur votum in Ierusalem.

2 Gud, dig lovar man i stillhet i Sion, och till dig får man infria löfte.

Exaudi orationem meam: ad te omnis caro veniet.

3 Du som hör bön, till dig kommer allt kött.

Verba iniquorum prævaluerunt super nos: et impietatibus nostris tu propitiaberis.

4 Mina missgärningar voro mig övermäktiga; men du förlåter våra överträdelser.

Beatus, quem elegisti, et assumpsisti: inhabitabit in atriis tuis. Replebimur in bonis domus tuæ: sanctum est templum tuum,

5 Säll är den som du utväljer och låter komma till dig, så att han får bo i dina gårdar. Må vi få mätta oss med det goda i ditt hus, det heliga i ditt tempel.

mirabile in æquitate. Exaudi nos Deus salutaris noster, spes omnium finium terræ, et in mari longe.

6 Med underbara gärningar bönhör du oss i rättfärdighet, du vår frälsnings Gud, du som är en tillflykt för alla jordens ändar och för havet i fjärran;

Præparans montes in virtute tua, accinctus potentia:

7 du som gör bergen fasta genom din kraft, ty du är omgjordad med makt;

qui conturbas profundum maris sonum fluctuum eius. Turbabuntur gentes,

8 du som stillar havens brus, deras böljors brus och folkens larm.

et timebunt qui habitant terminos a signis tuis: exitus matutini et vespere delectabis.

9 De som bo vid jordens ändar häpna för dina tecken; österland och västerland uppfyller du med jubel.

Visitasti terram et inebriasti eam: multiplicasti locupletare eam. Flumen Dei repletum est aquis, parasti cibum illorum: quoniam ita est præparatio eius.

10 Du låter dig vårda om landet och giver det överflöd, rikedom i ymnigt mått; Guds källa har vatten till fyllest. Du bereder säd åt människorna, när du så bereder jorden.

Rivos eius inebria, multiplica genimina eius: in stillicidiis eius lætabitur germinans.

11 Dess fåror vattnar du, du jämnar det som är upplöjt; med regnskurar uppmjukar du den, det som växer därpå välsignar du.

Benedices coronæ anni benignitatis tuæ: et campi tui replebuntur ubertate.

12 Du kröner året med ditt goda, och dina spår drypa av fetma.

Pinguescent speciosa deserti: et exultatione colles accingentur.

13 Betesmarkerna i öknen drypa, och höjderna omgjorda sig med fröjd. Ängarna hölja sig i hjordar, och dalarna betäckas med säd; man höjer jubelrop och sjunger.

Induti sunt arietes ovium, et valles abundabunt frumento: clamabunt, etenim hymnum dicent.