Psaltaren 65
1 För sångmästaren; en psalm; en sång av David.
Ein Psalm Davids, zum Lied vorzusingen. Gott, man lobet dich in der Stille zu Zion und dir bezahlt man Gelübde.
2 Gud, dig lovar man i stillhet i Sion, och till dig får man infria löfte.
Du erhörest Gebet, darum kommt alles Fleisch zu dir.
3 Du som hör bön, till dig kommer allt kött.
Unsere Missetat drücket uns hart; du wollest unsere Sünde vergeben.
4 Mina missgärningar voro mig övermäktiga; men du förlåter våra överträdelser.
Wohl dem, den du erwählest und zu dir lässest, daß er wohne in deinen Höfen! Der hat reichen Trost von deinem Hause, deinem heiligen Tempel.
5 Säll är den som du utväljer och låter komma till dig, så att han får bo i dina gårdar. Må vi få mätta oss med det goda i ditt hus, det heliga i ditt tempel.
Erhöre uns nach der wunderlichen Gerechtigkeit, Gott, unser Heil, der du bist Zuversicht aller auf Erden und ferne am Meer;
6 Med underbara gärningar bönhör du oss i rättfärdighet, du vår frälsnings Gud, du som är en tillflykt för alla jordens ändar och för havet i fjärran;
der die Berge fest setzt in seiner Kraft und gerüstet ist mit Macht;
7 du som gör bergen fasta genom din kraft, ty du är omgjordad med makt;
der du stillest das Brausen des Meers, das Brausen seiner Wellen, und das Toben der Völker,
8 du som stillar havens brus, deras böljors brus och folkens larm.
daß sich entsetzen, die an denselben Enden wohnen, vor deinen Zeichen. Du machst fröhlich, was da webet, beide des Morgens und Abends.
9 De som bo vid jordens ändar häpna för dina tecken; österland och västerland uppfyller du med jubel.
Du suchest das Land heim und wässerst es und machest es sehr reich. Gottes Brünnlein hat Wassers die Fülle. Du lässest ihr Getreide wohlgeraten, denn also bauest du das Land.
10 Du låter dig vårda om landet och giver det överflöd, rikedom i ymnigt mått; Guds källa har vatten till fyllest. Du bereder säd åt människorna, när du så bereder jorden.
Du tränkest seine Furchen und feuchtest sein Gepflügtes; mit Regen machst du es weich und segnest sein Gewächs.
11 Dess fåror vattnar du, du jämnar det som är upplöjt; med regnskurar uppmjukar du den, det som växer därpå välsignar du.
Du krönest das Jahr mit deinem Gut und deine Fußtapfen triefen von Fett.
12 Du kröner året med ditt goda, och dina spår drypa av fetma.
Die Wohnungen in der Wüste sind auch fett, daß sie triefen, und die Hügel sind umher lustig.
13 Betesmarkerna i öknen drypa, och höjderna omgjorda sig med fröjd. Ängarna hölja sig i hjordar, och dalarna betäckas med säd; man höjer jubelrop och sjunger.
