Psaltaren 65

1 För sångmästaren; en psalm; en sång av David.

Au chef des chantres. Psaume de David. Cantique. A toi, ô Dieu, qui résides dans Sion, l’attente confiante, la louange! Envers toi, on s’acquitte de ses vœux.

2 Gud, dig lovar man i stillhet i Sion, och till dig får man infria löfte.

Tu entends les prières: toute créature se présente devant toi.

3 Du som hör bön, till dig kommer allt kött.

Des actes criminels avaient pris le dessus sur moi: nos fautes, c’est toi qui les effaces.

4 Mina missgärningar voro mig övermäktiga; men du förlåter våra överträdelser.

Heureux celui que tu choisis et admets en ta présence, pour qu’il habite dans tes parvis! Puissions-nous nous délecter de la beauté de ta maison, de la sainteté de ton palais!

5 Säll är den som du utväljer och låter komma till dig, så att han får bo i dina gårdar. Må vi få mätta oss med det goda i ditt hus, det heliga i ditt tempel.

De façon merveilleuse tu nous exauces dans ton équité, Dieu de notre salut, espoir des limites les plus reculées de la terre et de l’Océan;

6 Med underbara gärningar bönhör du oss i rättfärdighet, du vår frälsnings Gud, du som är en tillflykt för alla jordens ändar och för havet i fjärran;

qui consolides les montagnes par ta force, qui es ceint de puissance;

7 du som gör bergen fasta genom din kraft, ty du är omgjordad med makt;

qui apaises le tumulte des mers, le tumulte de leurs flots et l’agitation des peuples.

8 du som stillar havens brus, deras böljors brus och folkens larm.

Les habitants des rives lointaines sont pris de crainte devant tes prodiges; tu fais résonner de chants les régions où naissent matin et soir.

9 De som bo vid jordens ändar häpna för dina tecken; österland och västerland uppfyller du med jubel.

Tu veilles sur la terre et tu l’abreuves, tu la combles de richesses; car le fleuve de Dieu déborde d’eau: tu leur assures leur blé. C’Est dans ce but que tu la prépares.

10 Du låter dig vårda om landet och giver det överflöd, rikedom i ymnigt mått; Guds källa har vatten till fyllest. Du bereder säd åt människorna, när du så bereder jorden.

Tu en inondes les sillons, en écrases les glèbes, par les ondées tu la détrempes, tu en bénis les plantes.

11 Dess fåror vattnar du, du jämnar det som är upplöjt; med regnskurar uppmjukar du den, det som växer därpå välsignar du.

Tu couronnes l’année de tes bienfaits; les sentiers que tu foules ruissellent de délices.

12 Du kröner året med ditt goda, och dina spår drypa av fetma.

Ruissellent aussi les pâturages du désert; les collines se ceignent d’allégresse.

13 Betesmarkerna i öknen drypa, och höjderna omgjorda sig med fröjd. Ängarna hölja sig i hjordar, och dalarna betäckas med säd; man höjer jubelrop och sjunger.

Les prairies sont revêtues de troupeaux, les vallées se couvrent de blé comme d’un manteau. Partout des clameurs de joie et des chants!