Psaltaren 65
1 För sångmästaren; en psalm; en sång av David.
For the Chief Musician. A Psalm. A Song of David. Praise waiteth for thee, O God, in Zion; And unto thee shall the vow be performed.
2 Gud, dig lovar man i stillhet i Sion, och till dig får man infria löfte.
O thou that hearest prayer, Unto thee shall all flesh come.
3 Du som hör bön, till dig kommer allt kött.
Iniquities prevail against me: As for our transgressions, thou wilt forgive them.
4 Mina missgärningar voro mig övermäktiga; men du förlåter våra överträdelser.
Blessed is the man whom thou choosest, and causest to approach [unto thee], That he may dwell in thy courts: We shall be satisfied with the goodness of thy house, Thy holy temple.
5 Säll är den som du utväljer och låter komma till dig, så att han får bo i dina gårdar. Må vi få mätta oss med det goda i ditt hus, det heliga i ditt tempel.
By terrible things thou wilt answer us in righteousness, O God of our salvation, Thou that art the confidence of all the ends of the earth, And of them that are afar off upon the sea:
6 Med underbara gärningar bönhör du oss i rättfärdighet, du vår frälsnings Gud, du som är en tillflykt för alla jordens ändar och för havet i fjärran;
Who by his strength setteth fast the mountains, Being girded about with might;
7 du som gör bergen fasta genom din kraft, ty du är omgjordad med makt;
Who stilleth the roaring of the seas, The roaring of their waves, And the tumult of the peoples.
8 du som stillar havens brus, deras böljors brus och folkens larm.
They also that dwell in the uttermost parts are afraid at thy tokens: Thou makest the outgoings of the morning and evening to rejoice.
9 De som bo vid jordens ändar häpna för dina tecken; österland och västerland uppfyller du med jubel.
Thou visitest the earth, and waterest it, Thou greatly enrichest it; The river of God is full of water: Thou providest them grain, when thou hast so prepared the earth.
10 Du låter dig vårda om landet och giver det överflöd, rikedom i ymnigt mått; Guds källa har vatten till fyllest. Du bereder säd åt människorna, när du så bereder jorden.
Thou waterest its furrows abundantly; Thou settlest the ridges thereof: Thou makest it soft with showers; Thou blessest the springing thereof.
11 Dess fåror vattnar du, du jämnar det som är upplöjt; med regnskurar uppmjukar du den, det som växer därpå välsignar du.
Thou crownest the year with thy goodness; And thy paths drop fatness.
12 Du kröner året med ditt goda, och dina spår drypa av fetma.
They drop upon the pastures of the wilderness; And the hills are girded with joy.
13 Betesmarkerna i öknen drypa, och höjderna omgjorda sig med fröjd. Ängarna hölja sig i hjordar, och dalarna betäckas med säd; man höjer jubelrop och sjunger.
The pastures are clothed with flocks; The valleys also are covered over with grain; They shout for joy, they also sing.
