< Psaltaren 65 >
1 För sångmästaren; en psalm; en sång av David.
Voor muziekbegeleiding. Een psalm van David; een lied. U komt een lofzang toe In Sion, o God! U moet een dankoffer worden gebracht, In Jerusalem, Heer!
2 Gud, dig lovar man i stillhet i Sion, och till dig får man infria löfte.
Gij verhoort het gebed, Alle vlees komt tot U;
3 Du som hör bön, till dig kommer allt kött.
En al drukt onze schuld ons nog zo zwaar, Gij vergeeft onze zonden.
4 Mina missgärningar voro mig övermäktiga; men du förlåter våra överträdelser.
Gelukkig, dien Gij uitverkiest en aanneemt, Om in uw voorhof te wonen: Die ons laven aan het goede van uw huis, Van uw heilige tempel!
5 Säll är den som du utväljer och låter komma till dig, så att han får bo i dina gårdar. Må vi få mätta oss med det goda i ditt hus, det heliga i ditt tempel.
Met wonderen verhoort Gij ons in uw trouw, O God van ons heil; Gij, de hoop van alle grenzen der aarde, En ongenaakbare zeeën!
6 Med underbara gärningar bönhör du oss i rättfärdighet, du vår frälsnings Gud, du som är en tillflykt för alla jordens ändar och för havet i fjärran;
Gij, die de bergen door uw kracht hebt gegrond, En met macht zijt omgord;
7 du som gör bergen fasta genom din kraft, ty du är omgjordad med makt;
Die het bulderen der zeeën bedaart, En het gebruis van haar golven. Ontsteld staan de volken,
8 du som stillar havens brus, deras böljors brus och folkens larm.
Vol vrees, die de grenzen der aarde bewonen: Voor uw tekenen daar, waar de morgen gloort, En waar Gij de avond doet juichen.
9 De som bo vid jordens ändar häpna för dina tecken; österland och västerland uppfyller du med jubel.
Gij draagt zorg voor de aarde, En drenkt ze volop; Gij stort er een rijke zegen op uit, Gods vloed heeft altijd water genoeg. Gij maakt haar gereed voor haar koren, Zó maakt Gij ze klaar:
10 Du låter dig vårda om landet och giver det överflöd, rikedom i ymnigt mått; Guds källa har vatten till fyllest. Du bereder säd åt människorna, när du så bereder jorden.
Gij drenkt haar voren, bevochtigt haar kluiten, En maakt ze door regenslag week. Dan zegent Gij haar kiemen,
11 Dess fåror vattnar du, du jämnar det som är upplöjt; med regnskurar uppmjukar du den, det som växer därpå välsignar du.
En zet de kroon op het jaar van uw goedheid: Uw voetstappen druipen van vet,
12 Du kröner året med ditt goda, och dina spår drypa av fetma.
Zelfs de vlakten der steppen druipen er van. De heuvels zijn met gejubel omgord,
13 Betesmarkerna i öknen drypa, och höjderna omgjorda sig med fröjd. Ängarna hölja sig i hjordar, och dalarna betäckas med säd; man höjer jubelrop och sjunger.
De weiden met kudden bekleed, De dalen met koren getooid: Ze juichen en zingen!