Psaltaren 64

1 För sångmästaren; en psalm av David.

Načelniku godbe, psalm Davidov. Čuj, o Bog, glas moj, ko premišljujem; strahu sovražnikovega varuj življenje moje.

2 Hör, o Gud, min röst, när jag klagar, bevara mitt liv, ty fienden förskräcker mig.

Skrivaj me skrivnemu naklepu hudobnih, ropotanju njih, ki delajo krivico:

3 Fördölj mig för de ondas hemliga råd, för ogärningsmännens larmande hop;

Ki brusijo kakor meč jezik svoj, napenjajo kakor pušico svojo bridko besedo.

4 ty de vässa sina tungor likasom svärd, med bittra ord lägga de an såsom med pilar,

S kopjem napadajo poštenjaka iz zakotja; nenadoma ga napadajo s kopjem in se ne bojé.

5 för att i lönndom skjuta den ostrafflige; plötsligt skjuta de på honom, utan försyn.

Potrjujejo si reč hudobno; o skrivanji zank govoré; pravijo: Kdo bi jih videl?

6 De befästa sig i sitt onda uppsåt, de orda om huru de skola lägga ut snaror; de säga: »Vem skulle se oss?»

Preiskujejo krivice; oslabeli smo po tem, kar so tako zvito preiskali; tako globoko je osrčje moža in srce.

7 De tänka ut onda anslag: »Nu äro vi redo med det råd vi hava uttänkt!» Ja, djupa äro männens tankar och hjärtan.

Ali ko jih bode Bog napadel s kopjem, pušica nagla bodejo njih udarci.

8 Då skjuter Gud dem; plötsligt sårar dem hans pil.

In storili bodejo, da sè samim jezikom svojim udarijo sebe; razkropljeni se bodejo spustili v beg, kdorkoli jih bode videl.

9 De bringas på fall och få straff för sina tungors skull; var och en som ser dem rister huvudet.

Katerikoli pa ljudjé se bojé, oznanjali bodo delo Božje in dejanje njegovo stavili pred óči.

10 Och alla människor varda förskräckta; de förkunna vad Gud har gjort och förstå hans verk. Den rättfärdige skall glädja sig i HERREN och taga sin tillflykt till honom, och alla rättsinniga skola berömma sig.

Veselil se bode pravični v Gospodu, in pribežal k njemu; ponašali se bodo vsi, ki so pravega srca.