Psaltaren 64

1 För sångmästaren; en psalm av David.

MAIN Kot, kotin ereki nil ai ni ai injenjued. Kom kotin jinjila maur i mon ai imwintiti weit.

2 Hör, o Gud, min röst, när jag klagar, bevara mitt liv, ty fienden förskräcker mig.

Kom kotin karuki ia la jan mon pokon en me jued akan, mon pwin en me wia japun kan.

3 Fördölj mig för de ondas hemliga råd, för ogärningsmännens larmande hop;

Me kin ada lo’rail dueta kodlaj pot, o me kaonopada ar kajik katieu, iei ar lokaia jued,

4 ty de vässa sina tungor likasom svärd, med bittra ord lägga de an såsom med pilar,

Pwen rir kajikiedi me lelapok o; madan re pan kajikiedi i, o jota injenoki.

5 för att i lönndom skjuta den ostrafflige; plötsligt skjuta de på honom, utan försyn.

Irail me weit ni ar tiak jued, o re kin inda, duen ar pan injar, o re kin inda: Ij me pan kak kilan?

6 De befästa sig i sitt onda uppsåt, de orda om huru de skola lägga ut snaror; de säga: »Vem skulle se oss?»

Irail kin madamadaua duen me jued. Kitail kapwaiadar, karoj kileledier. Monion en aramaj me widin o meid koiok ni morjued.

7 De tänka ut onda anslag: »Nu äro vi redo med det råd vi hava uttänkt!» Ja, djupa äro männens tankar och hjärtan.

A Kot pan kotin kajik ir edi madan, pwen kamadak on ir.

8 Då skjuter Gud dem; plötsligt sårar dem hans pil.

Pein lo arail pan kapup ir edi, o karoj, me pan kilan, pan kaurureki.

9 De bringas på fall och få straff för sina tungors skull; var och en som ser dem rister huvudet.

O aramaj karoj pan majak o inda: Mepukat Kot kotin wiadar. O re pan aja, me i japwilim a dodok.

10 Och alla människor varda förskräckta; de förkunna vad Gud har gjort och förstå hans verk. Den rättfärdige skall glädja sig i HERREN och taga sin tillflykt till honom, och alla rättsinniga skola berömma sig.

Me pun o pan perenki Ieowa, o pan liki i, o me lelapok kan karoj pan pereperen.