< Psaltaren 64 >
1 För sångmästaren; en psalm av David.
Davidin Psalmi, edelläveisaajalle. Kuule, Jumala, ääntäni, minun valituksessani: varjele elämäni vihollisen pelvosta.
2 Hör, o Gud, min röst, när jag klagar, bevara mitt liv, ty fienden förskräcker mig.
Peitä minua pahain neuvosta, väärintekiäin metelistä,
3 Fördölj mig för de ondas hemliga råd, för ogärningsmännens larmande hop;
Jotka kielensä hiovat niinkuin miekan: he ampuvat myrkyllisillä sanoillansa niinkuin nuolilla;
4 ty de vässa sina tungor likasom svärd, med bittra ord lägga de an såsom med pilar,
Että he salaisesti ampuisivat viatointa: he ampuvat häntä äkisti ilman pelvota.
5 för att i lönndom skjuta den ostrafflige; plötsligt skjuta de på honom, utan försyn.
He vahvistavat itsensä pahoissa juonissansa ja puhuvat, kuinka he paulat virittäisivät, ja sanovat: kuka taitaa ne nähdä?
6 De befästa sig i sitt onda uppsåt, de orda om huru de skola lägga ut snaror; de säga: »Vem skulle se oss?»
He ajattelevat vääryyttä, ja täyttävät sen minkä he ajatelleet ovat; viekkaat ihmiset ja salakavalat sydämet.
7 De tänka ut onda anslag: »Nu äro vi redo med det råd vi hava uttänkt!» Ja, djupa äro männens tankar och hjärtan.
Mutta Jumala ampuu heitä; äkillinen nuoli on heidän rangaistuksensa.
8 Då skjuter Gud dem; plötsligt sårar dem hans pil.
Heidän oma kielensä pitää heitä langettaman, että jokainen, joka heidät näkee, pakenee heitä.
9 De bringas på fall och få straff för sina tungors skull; var och en som ser dem rister huvudet.
Ja kaikkein ihmisten pitää pelkäämän, ja Jumalan työtä ilmoittaman, ja hänen työnsä ymmärtämän.
10 Och alla människor varda förskräckta; de förkunna vad Gud har gjort och förstå hans verk. Den rättfärdige skall glädja sig i HERREN och taga sin tillflykt till honom, och alla rättsinniga skola berömma sig.
Vanhurskaat pitää Herrassa riemuitseman, ja häneen uskaltaman; ja kaikki vaat sydämet kerskatkoon siitä.