Psaltaren 63

1 En psalm av David, när han var i Juda öken.

Bože! ti si Bog moj, k tebi ranim, žedna je tebe duša moja, za tobom èezne tijelo moje u zemlji suhoj, žednoj i bezvodnoj.

2 Gud, du är min Gud, bittida söker jag dig; min själ törstar efter dig, min kropp längtar efter dig, i ett torrt land, som försmäktar utan vatten.

Tako bih te ugledao u svetinji, da bih vidio silu tvoju i slavu tvoju.

3 Så skådar jag nu efter dig i helgedomen, för att få se din makt och ära.

Jer je dobrota tvoja bolja od života. Usta bi moja hvalila tebe;

4 Ty din nåd är bättre än liv; mina läppar skola prisa dig.

Tako bih te blagosiljao za života svoga, u ime tvoje podigao bih ruke svoje.

5 Så skall jag då lova dig, så länge jag lever; i ditt namn skall jag upplyfta mina händer.

Kao salom i uljem nasitila bi se duša moja, i radosnijem glasom hvalila bi te usta moja.

6 Min själ varder mättad såsom av märg och fett; och med jublande läppar lovsjunger min mun,

Kad te se sjeæam na postelji, sve noæne straže razmišljam o tebi.

7 när jag kommer ihåg dig på mitt läger och under nattens väkter tänker på dig.

Jer si ti pomoæ moja, i u sjenu krila tvojih veselim se.

8 Ty du är min hjälp, och under dina vingars skugga jublar jag.

Duša se moja prilijepila za tebe, desnica tvoja drži me.

9 Min själ håller sig intill dig; din högra hand uppehåller mig.

Koji traže pogibao duši mojoj, oni æe otiæi pod zemlju.

10 Men dessa som stå efter mitt liv och vilja fördärva det, de skola fara ned i jordens djup.

Izginuæe od maèa, i dopašæe lisicama.

11 De skola givas till pris åt svärdet, rovdjurs byte skola de varda. Men konungen skall glädja sig i Gud; berömma sig skall var och en som svär vid honom, ty de lögnaktigas mun skall varda tillstoppad.

A car æe se veseliti o Bogu, hvaliæe se svaki koji se kune njim, kad se zatisnu usta onima koji govore laž.