Psaltaren 63

1 En psalm av David, när han var i Juda öken.

Þennan sálm orti Davíð þegar hann leitaði skjóls í Júdeueyðimörkinni. Ó, þú Guð minn, ég leita þín! Mig þyrstir eftir þér í þessari skrælnuðu eyðimörk. Ó, hve ég þrái þig!

2 Gud, du är min Gud, bittida söker jag dig; min själ törstar efter dig, min kropp längtar efter dig, i ett torrt land, som försmäktar utan vatten.

Þegar ég gekk um í helgidómi þínum þá leitaði ég þín, þráði að sjá veldi þitt og dýrð.

3 Så skådar jag nu efter dig i helgedomen, för att få se din makt och ära.

Miskunn þín er betri en lífið sjálft! Með vörum mínum lofa ég þig.

4 Ty din nåd är bättre än liv; mina läppar skola prisa dig.

Ég vil lofa þig svo lengi sem ég lifi, lyfta höndum mínum í bæn til þín.

5 Så skall jag då lova dig, så länge jag lever; i ditt namn skall jag upplyfta mina händer.

Þá mun sál mín mettast og verða glöð, og munnur minn lofa þig með fögnuði.

6 Min själ varder mättad såsom av märg och fett; och med jublande läppar lovsjunger min mun,

Ég ligg andvaka um nætur og hugsa um þig, rifja upp öll þau skipti sem þú hefur hjálpað.

7 när jag kommer ihåg dig på mitt läger och under nattens väkter tänker på dig.

Þá fyllist ég gleði, finn mig öruggan hjá þér.

8 Ty du är min hjälp, och under dina vingars skugga jublar jag.

Ég vil halda mér fast við þig, og styðjast við þína sterku hönd.

9 Min själ håller sig intill dig; din högra hand uppehåller mig.

Þeir munu sjálfir deyja sem brugga mér banaráð, og hverfa niður til heljar. (questioned)

10 Men dessa som stå efter mitt liv och vilja fördärva det, de skola fara ned i jordens djup.

Þeir munu falla fyrir sverði, verða sjakölum að bráð.

11 De skola givas till pris åt svärdet, rovdjurs byte skola de varda. Men konungen skall glädja sig i Gud; berömma sig skall var och en som svär vid honom, ty de lögnaktigas mun skall varda tillstoppad.

Ég vil gleðjast í Guði! Og þeir sem honum treysta skulu fagna sigri því að munni lygaranna hefur verið lokað.