Psaltaren 63

1 En psalm av David, när han var i Juda öken.

Zabura ta Dawuda. Sa’ad da yake a hamadar Yahuda. Ya Allah, kai ne Allahna, da nacewa na neme ka; raina yana ƙishinka, jikina yana marmarinka, cikin busasshiyar ƙasar da ta zozaye inda babu ruwa.

2 Gud, du är min Gud, bittida söker jag dig; min själ törstar efter dig, min kropp längtar efter dig, i ett torrt land, som försmäktar utan vatten.

Na gan ka a wuri mai tsarki na kuma dubi ikonka da ɗaukakarka.

3 Så skådar jag nu efter dig i helgedomen, för att få se din makt och ära.

Domin ƙaunarka ta fi rai kyau, leɓunana za su ɗaukaka ka.

4 Ty din nåd är bättre än liv; mina läppar skola prisa dig.

Zan yabe ka muddin raina, kuma a cikin sunanka zai ɗaga hannuwana.

5 Så skall jag då lova dig, så länge jag lever; i ditt namn skall jag upplyfta mina händer.

Raina zai ƙoshi kamar da abinci mafi kyau; da leɓunan rerawa bakina zai yabe ka.

6 Min själ varder mättad såsom av märg och fett; och med jublande läppar lovsjunger min mun,

A gadona na tuna da kai; ina tunaninka dukan dare.

7 när jag kommer ihåg dig på mitt läger och under nattens väkter tänker på dig.

Domin kai ne mai taimakona, ina rera a cikin inuwar fikafikanka.

8 Ty du är min hjälp, och under dina vingars skugga jublar jag.

Raina ya manne maka; hannunka na dama yana riƙe da ni.

9 Min själ håller sig intill dig; din högra hand uppehåller mig.

Su da suke neman raina za su hallaka; za su gangara zuwa zurfafan duniya.

10 Men dessa som stå efter mitt liv och vilja fördärva det, de skola fara ned i jordens djup.

Za a bayar da su ga takobi su kuma zama abincin karnukan jeji.

11 De skola givas till pris åt svärdet, rovdjurs byte skola de varda. Men konungen skall glädja sig i Gud; berömma sig skall var och en som svär vid honom, ty de lögnaktigas mun skall varda tillstoppad.

Amma sarki zai yi farin ciki ga Allah; dukan waɗanda suke rantse da sunan Allah za su yabe shi, amma za a rufe bakunan maƙaryata.