Psaltaren 63

1 En psalm av David, när han var i Juda öken.

Ein Lied, von David, als er in der Wüste Juda war. Dich such ich, Gott, mein Gott; nach Dir lechzt meine Seele; nach Dir sehnt sich mein Fleisch. Wie in dem dürren, trocknen, wasserlosen Lande,

2 Gud, du är min Gud, bittida söker jag dig; min själ törstar efter dig, min kropp längtar efter dig, i ett torrt land, som försmäktar utan vatten.

so schau ich aus nach Dir, um Deine Pracht zu sehen und Deine Majestät im Heiligtum.

3 Så skådar jag nu efter dig i helgedomen, för att få se din makt och ära.

Denn köstlicher ist Deine Huld als Leben. Dich preisen meine Lippen.

4 Ty din nåd är bättre än liv; mina läppar skola prisa dig.

So preise ich Dich lebenslang; in Deinem Namen will ich regen meine Hände.

5 Så skall jag då lova dig, så länge jag lever; i ditt namn skall jag upplyfta mina händer.

Gleichwie von Fett und Öl wird meine Seele satt; mit Jubellippen singt mein Mund,

6 Min själ varder mättad såsom av märg och fett; och med jublande läppar lovsjunger min mun,

wenn ich auf meinem Lager Dein gedenke, in mitternächtiger Stunde sinne über Dich,

7 när jag kommer ihåg dig på mitt läger och under nattens väkter tänker på dig.

Du möchtest Schutz mir sein, daß ich im Schatten Deiner Flügel jauchze.

8 Ty du är min hjälp, och under dina vingars skugga jublar jag.

An Dir hängt meine Seele; ich klammere mich an Deine Rechte.

9 Min själ håller sig intill dig; din högra hand uppehåller mig.

Die meine Seele gerne in der Wüste wüßten, sie mögen in der Erde Tiefe fahren!

10 Men dessa som stå efter mitt liv och vilja fördärva det, de skola fara ned i jordens djup.

Die sie dem Untergange überliefern wollen, die mögen der Schakale Beute werden!

11 De skola givas till pris åt svärdet, rovdjurs byte skola de varda. Men konungen skall glädja sig i Gud; berömma sig skall var och en som svär vid honom, ty de lögnaktigas mun skall varda tillstoppad.

Der König aber freue sich in Gott, und wer ihm Treue schwört, der jauchze! Der Lügner Mund wird zugestopft.