Psaltaren 62

1 För sångmästaren, till Jedutun; en psalm av David.

En Psalm Davids, för Jeduthun, till att föresjunga. Min själ väntar allenast i stillhet efter Gud, den mig hjelper.

2 Allenast hos Gud söker min själ sin ro; från honom kommer min frälsning.

Ty han är min tröst, min hjelp, mitt beskärm; att intet ondt skall omstörta mig, ehuru stort det ock är.

3 Allenast han är min klippa och min frälsning, min borg, jag skall ej mycket vackla.

Huru länge gån I så alle enom efter; att I mågen dräpa honom, såsom en lutande vägg, och en remnad mur?

4 Huru länge viljen I rasa mot denne man, samfällt slå honom ned, såsom vore han en lutande vägg, en sönderbräckt mur?

De tänka allenast, huru de måga förtrycka honom; vinnlägga sig om lögn, gifva god ord; men i hjertana banna de. (Sela)

5 De rådslå allenast om att stöta honom ned från hans höjd, de hava behag till lögn; med munnen välsigna de, men i sitt innersta förbanna de. (Sela)

Men min själ väntar allenast efter Gud; ty han är mitt hopp.

6 Allenast i Gud må du hava din ro, min själ; ty från honom kommer mitt hopp.

Han är min tröst, min hjelp, och mitt beskärm, att jag icke faller.

7 Allenast han är min klippa och min frälsning, min borg, jag skall icke vackla.

När Gudi är min salighet, min ära, mins starkhets klippa; mitt hopp är till Gud.

8 Hos Gud är min frälsning och min ära; min starka klippa, min tillflykt har jag i Gud.

Hoppens uppå honom alltid; I folk, utgjuter edor hjerta för honom. Gud är vårt hopp. (Sela)

9 Förtrösta på honom alltid, du folk; utgjuten för honom edra hjärtan. Gud är vår tillflykt. (Sela)

Men menniskorna äro dock ju intet; de myndige fela ock. De väga mindre än intet, så månge som de äro.

10 Allenast ett intet äro människors barn, myndiga herrar fåfänglighet; i vågskålen äro de för lätta, mindre än intet äro de allasammans.

Förlåter eder icke uppå orätt och öfvervåld; håller eder icke till sådant, det intet värdt är. Faller eder rikedom till, så lägger icke hjertat deruppå.

11 Förliten eder icke på orätt vinning, sätten icke ett fåfängligt hopp till rov: om ock eder rikedom växer, så akten icke därpå.

Gud hafver ett ord talat; det hafver jag ofta hört, att Gud allena mägtig är.

12 En gång har Gud sagt det, ja, två gånger har jag hört det, att hos Gud är makten; och hos dig, Herre, är nåd. Ty du vedergäller var och en efter hans gärningar.

Och du, Herre, äst nådelig; och lönar hvarjom och enom såsom han förtjenar.