Psaltaren 62

1 För sångmästaren, till Jedutun; en psalm av David.

NEN i moleileilar ren Kot, me kotin jauaja ia.

2 Allenast hos Gud söker min själ sin ro; från honom kommer min frälsning.

Pwe i eta ai paip, o jauaj pa i, o pere pa i, pwe i en jota luetala kokolata.

3 Allenast han är min klippa och min frälsning, min borg, jag skall ej mycket vackla.

Arai da komail kin majamajan ol ta men, pwen kamela, me rajon did panpanla o kel me paul pajaner?

4 Huru länge viljen I rasa mot denne man, samfällt slå honom ned, såsom vore han en lutande vägg, en sönderbräckt mur?

Re kin madamadaua duen ar pan kak kapupedi i, re kadek likam, re kin lokaia kajelel, a nan monion arail re kin lalaue.

5 De rådslå allenast om att stöta honom ned från hans höjd, de hava behag till lögn; med munnen välsigna de, men i sitt innersta förbanna de. (Sela)

Nen I kaporoporeki Kot, pwe I kapre pa i.

6 Allenast i Gud må du hava din ro, min själ; ty från honom kommer mitt hopp.

I eta ai paip o jauaj pa I, o pere pa I, pwe I ender pupedi.

7 Allenast han är min klippa och min frälsning, min borg, jag skall icke vackla.

Ai maur mi ren Kot, o ai linan, o ai paiap, o ai kel; I kaporoporeki Kot.

8 Hos Gud är min frälsning och min ära; min starka klippa, min tillflykt har jag i Gud.

Komail aramaj akan karoj kaporoporeki I anjau karoj kajanjale on I monion omail, Kot kapore patail.

9 Förtrösta på honom alltid, du folk; utgjuten för honom edra hjärtan. Gud är vår tillflykt. (Sela)

A aramaj akan jota meakot, o me lapalap akan pil kin japunala. Ni men tenok re kin kokoda, menda ma irail me toto.

10 Allenast ett intet äro människors barn, myndiga herrar fåfänglighet; i vågskålen äro de för lätta, mindre än intet äro de allasammans.

Komail der keleki omial dipijou japun o der kaporoporeki me komail kuliadar. Ma komail pan kapwapwala, komwail der kajampaleki!

11 Förliten eder icke på orätt vinning, sätten icke ett fåfängligt hopp till rov: om ock eder rikedom växer, så akten icke därpå.

Kot kotikidar majan eu, me I roner akai anjau, iet: Kot eta me manaman.

12 En gång har Gud sagt det, ja, två gånger har jag hört det, att hos Gud är makten; och hos dig, Herre, är nåd. Ty du vedergäller var och en efter hans gärningar.

Komui Main me kalanan o komui kin pwain on amen amen duen a wiawia kan.