Psaltaren 61

1 För sångmästaren, till strängaspel; av David.

Wɔde ma dwonkyerɛfo. Wɔde sanku na ɛto. Dawid dwom. Ao, Onyankopɔn, tie me sufrɛ; tie me mpaebɔ.

2 Hör, o Gud, mitt rop, akta på min bön.

Mifi asase ano frɛ wo, mefrɛ wo, efisɛ me koma atɔ beraw; fa me kɔ ɔbotan a ɛware sen me no so.

3 Från jordens ända ropar jag till dig, ty mitt hjärta försmäktar; för mig upp på en klippa, som är mig alltför hög.

Woayɛ me guankɔbea, aban a ɛyɛ den ma ɔtamfo no.

4 Ty du är min tillflykt, ett starkt torn mot fienden.

Me kɔn dɔ sɛ metena wo ntamadan no mu afebɔɔ na manya guankɔbea wɔ wo ntaban nwini ase.

5 Låt mig bo i din hydda evinnerligen; under dina vingars beskärm tager jag min tillflykt. (Sela)

Woate me bɔ a mehyɛe no, Onyankopɔn; na wode wɔn a wosuro wo din no agyapade ama me.

6 Ty du, o Gud, hör mina löften, åt dem som frukta ditt namn giver du en arvedel.

To ɔhene nkwanna mu bebree; na ne mfe mfi awo ntoatoaso nkodu awo ntoatoaso.

7 Du förökar konungens dagar; hans år skola vara från släkte till släkte.

Ma onni hene wɔ Onyankopɔn anim daa fa wʼadɔe ne wo nokware bɔ ne ho ban.

8 Må han sitta på sin tron inför Gud evinnerligen; låt nåd och trofasthet bevara honom. Då skall jag lovsjunga ditt namn till evig tid, i det jag får infria mina löften dag efter dag.

Afei mɛto ayeyi dwom ama wo din daa na madi me bɔhyɛ so daa nyinaa.