Psaltaren 61

1 För sångmästaren, till strängaspel; av David.

Načelniku godbe na strune, pesem Davidova. Sliši Bog, vpitje moje, ozri se v molitev mojo.

2 Hör, o Gud, mitt rop, akta på min bön.

Od skrajnosti dežele te kličem, ko se pogreza srce moje; na skalo, ki bodi višja od mene, pelji me.

3 Från jordens ända ropar jag till dig, ty mitt hjärta försmäktar; för mig upp på en klippa, som är mig alltför hög.

Ker bil si mi pribežališče, stolp krepak zoper sovražnika.

4 Ty du är min tillflykt, ett starkt torn mot fienden.

Bival bodem v šatoru tvojem na veke; pribežal bodem pod peróti tvojih zatišje.

5 Låt mig bo i din hydda evinnerligen; under dina vingars beskärm tager jag min tillflykt. (Sela)

Ker ti, Bog, si poslušal obljube moje, dal si dedovino spoštujočim ime tvoje.

6 Ty du, o Gud, hör mina löften, åt dem som frukta ditt namn giver du en arvedel.

Dni dodaj dnevom kraljevim; leta njegova naj bodejo kakor mnogih rodov.

7 Du förökar konungens dagar; hans år skola vara från släkte till släkte.

Ostane naj vekomaj pred Bogom; milost in zvestobo pripravi, da naj ga varujeti.

8 Må han sitta på sin tron inför Gud evinnerligen; låt nåd och trofasthet bevara honom. Då skall jag lovsjunga ditt namn till evig tid, i det jag får infria mina löften dag efter dag.

Tako bodem prepeval tvojemu imenu večno, opravljajoč vsak dan obljube svoje.