Psaltaren 61

1 För sångmästaren, till strängaspel; av David.

Sliši moj klic, oh Bog, prisluhni moji molitvi.

2 Hör, o Gud, mitt rop, akta på min bön.

Od konca zemlje bom klical k tebi, ko je moje srce preplavljeno. Vôdi me k skali, ki je višja kakor jaz.

3 Från jordens ända ropar jag till dig, ty mitt hjärta försmäktar; för mig upp på en klippa, som är mig alltför hög.

Kajti zame si bil zatočišče in močna trdnjava pred sovražnikom.

4 Ty du är min tillflykt, ett starkt torn mot fienden.

V tvojem šotorskem svetišču bom ostal na veke. Zaupal bom v skrivališče tvojih peruti. (Sela)

5 Låt mig bo i din hydda evinnerligen; under dina vingars beskärm tager jag min tillflykt. (Sela)

Kajti ti, oh Bog, si uslišal moje zaobljube; dal si mi dediščino tistih, ki se bojijo tvojega imena.

6 Ty du, o Gud, hör mina löften, åt dem som frukta ditt namn giver du en arvedel.

Kralju boš podaljšal življenje in njegova leta kakor mnoge rodove.

7 Du förökar konungens dagar; hans år skola vara från släkte till släkte.

Pred Bogom bo on ostal na veke. O pripravi usmiljenje in resnico, ki ga lahko varuje.

8 Må han sitta på sin tron inför Gud evinnerligen; låt nåd och trofasthet bevara honom. Då skall jag lovsjunga ditt namn till evig tid, i det jag får infria mina löften dag efter dag.

Tako bom na veke prepeval hvalo tvojemu imenu, da bom lahko dnevno opravljal svoje zaobljube.