Psaltaren 61

1 För sångmästaren, till strängaspel; av David.

Don mai bi da kaɗe-kaɗe. Da kayan kiɗi masu tsirkiya. Ta Dawuda. Ka ji kukata, ya Allah; ka saurari addu’ata.

2 Hör, o Gud, mitt rop, akta på min bön.

Daga iyakar duniya na yi kira gare ka, na yi kira yayinda zuciyata ta karai; ka bishe ni zuwa dutsen da ya fi ni tsayi.

3 Från jordens ända ropar jag till dig, ty mitt hjärta försmäktar; för mig upp på en klippa, som är mig alltför hög.

Gama kai ne mafakata, hasumiya mai ƙarfi gāba da maƙiyi.

4 Ty du är min tillflykt, ett starkt torn mot fienden.

Ina marmari in zauna a tentinka har abada in sami mafaka a cikin inuwar fikafikanka. (Sela)

5 Låt mig bo i din hydda evinnerligen; under dina vingars beskärm tager jag min tillflykt. (Sela)

Gama ka ji alkawarina, ya Allah; ka ba ni gādo na waɗanda suke tsoron sunanka.

6 Ty du, o Gud, hör mina löften, åt dem som frukta ditt namn giver du en arvedel.

Ka ƙara kwanakin ran sarki, shekarunsa su kasance a zamanai masu yawa.

7 Du förökar konungens dagar; hans år skola vara från släkte till släkte.

Bari yă yi mulki a gaban Allah har abada; ka sa ƙaunarka da amincinka su tsare shi.

8 Må han sitta på sin tron inför Gud evinnerligen; låt nåd och trofasthet bevara honom. Då skall jag lovsjunga ditt namn till evig tid, i det jag får infria mina löften dag efter dag.

Sa’an nan zan riƙa rera yabo ga sunanka in kuma cika alkawarina kowace rana.