Psaltaren 61

1 För sångmästaren, till strängaspel; av David.

Ein Psalm Davids, vorzusingen, auf Saitenspiel. Höre, Gott, mein Schreien und merke auf mein Gebet!

2 Hör, o Gud, mitt rop, akta på min bön.

Hienieden auf Erden rufe ich zu dir, wenn mein Herz in Angst ist, du wollest mich führen auf einen hohen Felsen.

3 Från jordens ända ropar jag till dig, ty mitt hjärta försmäktar; för mig upp på en klippa, som är mig alltför hög.

Denn du bist meine Zuversicht, ein starker Turm vor meinen Feinden.

4 Ty du är min tillflykt, ett starkt torn mot fienden.

Laß mich wohnen in deiner Hütte ewiglich und Zuflucht haben unter deinen Fittichen. (Sela)

5 Låt mig bo i din hydda evinnerligen; under dina vingars beskärm tager jag min tillflykt. (Sela)

Denn du, Gott, hörst mein Gelübde; du belohnst die wohl, die deinen Namen fürchten.

6 Ty du, o Gud, hör mina löften, åt dem som frukta ditt namn giver du en arvedel.

Du wollest dem König langes Leben geben, daß seine Jahre währen immer für und für,

7 Du förökar konungens dagar; hans år skola vara från släkte till släkte.

daß er immer bleibe vor Gott. Erzeige ihm Güte und Treue, die ihn behüten.

8 Må han sitta på sin tron inför Gud evinnerligen; låt nåd och trofasthet bevara honom. Då skall jag lovsjunga ditt namn till evig tid, i det jag får infria mina löften dag efter dag.

So will ich deinem Namen lobsingen ewiglich, daß ich meine Gelübde bezahle täglich.