Psaltaren 61

1 För sångmästaren, till strängaspel; av David.

Auf den Siegesspender, mit Saitenspiel, von David. "Hör, Gott, mein Rufen! Vernimm mein Flehen!

2 Hör, o Gud, mitt rop, akta på min bön.

Ich rufe von des Landes Grenze zu Dir in meiner Herzensnot: Auf einen Felsen führe mich, der sonst für mich zu hoch!"

3 Från jordens ända ropar jag till dig, ty mitt hjärta försmäktar; för mig upp på en klippa, som är mig alltför hög.

Denn Du bist meine Zuversicht, ein fester Turm vorm Feinde.

4 Ty du är min tillflykt, ett starkt torn mot fienden.

In Deinem Zelte laß mich ewig weilen, mich bergen in dem Schatten Deiner Flügel! (Sela)

5 Låt mig bo i din hydda evinnerligen; under dina vingars beskärm tager jag min tillflykt. (Sela)

Wenn du auf mein Gelübde hörest, Gott, und denen ihr Begehr erfüllst, die Deinen Namen fürchten,

6 Ty du, o Gud, hör mina löften, åt dem som frukta ditt namn giver du en arvedel.

dann füg des Königs Tagen viele andere zu! Dann seien seine Jahre lang, wie nur in der Geschlechterreihe!

7 Du förökar konungens dagar; hans år skola vara från släkte till släkte.

Er throne ewiglich vor Gottes Angesicht! Und Lieb und Treue mögen ihn beschützen!

8 Må han sitta på sin tron inför Gud evinnerligen; låt nåd och trofasthet bevara honom. Då skall jag lovsjunga ditt namn till evig tid, i det jag får infria mina löften dag efter dag.

Dann will ich Deinem Namen immerdar lobsingenund mein Gelübde Tag für Tag einlösen.