Psaltaren 61

1 För sångmästaren, till strängaspel; av David.

Dem Sangmeister, auf Saitenspiel. Von David.

2 Hör, o Gud, mitt rop, akta på min bön.

Hör, Elohim, mein lautes Flehn, / Merke auf mein Gebet!

3 Från jordens ända ropar jag till dig, ty mitt hjärta försmäktar; för mig upp på en klippa, som är mig alltför hög.

Vom Ende des Landes ruf ich zu dir in meines Herzens Schmachten. / Auf einen Fels, der mir zu hoch ist, leite mich!

4 Ty du är min tillflykt, ett starkt torn mot fienden.

Du bist ja stets meine Zuflucht gewesen, / Ein starker Turm vor dem Feinde.

5 Låt mig bo i din hydda evinnerligen; under dina vingars beskärm tager jag min tillflykt. (Sela)

Laß mich ewig weilen in deinem Gezelt, / Im Schutz deiner Flügel Bergung finden! (Sela)

6 Ty du, o Gud, hör mina löften, åt dem som frukta ditt namn giver du en arvedel.

Denn du, Elohim, hast meine Gelübde gehört, / Du hast den Frommen ihr Erbe gegeben.

7 Du förökar konungens dagar; hans år skola vara från släkte till släkte.

Den König laß lange leben, / Laß seine Jahre für immer währen!

8 Må han sitta på sin tron inför Gud evinnerligen; låt nåd och trofasthet bevara honom. Då skall jag lovsjunga ditt namn till evig tid, i det jag får infria mina löften dag efter dag.

Er throne ewig vor Elohim! / Deine Huld und Treue laß ihn behüten! Dann will ich stets deinen Namen preisen, / Dir meine Gelübde täglich bezahlen.