Psaltaren 61

1 För sångmästaren, till strängaspel; av David.

(Til sangmesteren. Til strengespil. Af David.) Hør, o Gud, på mit råb og lyt til min bøn!

2 Hör, o Gud, mitt rop, akta på min bön.

Fra Jordens Ende råber jeg til dig. Når mit Hjerte vansmægter, løft mig da op på en Klippe,

3 Från jordens ända ropar jag till dig, ty mitt hjärta försmäktar; för mig upp på en klippa, som är mig alltför hög.

led mig, thi du er min Tilflugt, et mægtigt Tårn til Værn imod Fjenden.

4 Ty du är min tillflykt, ett starkt torn mot fienden.

Lad mig evigt bo som Gæst i dit Telt, finde Tilflugt i dine Vingers Skjul! (Sela)

5 Låt mig bo i din hydda evinnerligen; under dina vingars beskärm tager jag min tillflykt. (Sela)

Ja du, o Gud, har hørt mine Løfter, opfyldt deres Ønsker, der frygter dit Navn.

6 Ty du, o Gud, hör mina löften, åt dem som frukta ditt namn giver du en arvedel.

Til Kongens Dage lægger du Dage, hans År skal være fra Slægt til Slægt.

7 Du förökar konungens dagar; hans år skola vara från släkte till släkte.

Han skal trone evigt for Guds Åsyn; send Nåde og Sandhed til at bevare ham!

8 Må han sitta på sin tron inför Gud evinnerligen; låt nåd och trofasthet bevara honom. Då skall jag lovsjunga ditt namn till evig tid, i det jag får infria mina löften dag efter dag.

Da vil jeg evigt love dit Navn og således Dag efter Dag indfri mine Løfter.