Psaltaren 61

1 För sångmästaren, till strängaspel; av David.

Patalinghugi ang akong pagtu-aw, Oh Dios; Atimana ang akong pag-ampo.

2 Hör, o Gud, mitt rop, akta på min bön.

Gikan sa kinatumyan sa yuta, magatu-aw ako kanimo, sa diha nga ang akong kasingkasing malumsan na: Mandoi ako ngadto sa bato nga labing hataas pa kay kanako.

3 Från jordens ända ropar jag till dig, ty mitt hjärta försmäktar; för mig upp på en klippa, som är mig alltför hög.

Kay ikaw mao ang usa ka dalangpanan alang kanako, Usa ka malig-ong torre gikan sa kaaway.

4 Ty du är min tillflykt, ett starkt torn mot fienden.

Magapuyo ako diha sa imong tabernaculo sa walay katapusan: Modangup ako diha sa tagoanan sa imong mga pako. (Selah)

5 Låt mig bo i din hydda evinnerligen; under dina vingars beskärm tager jag min tillflykt. (Sela)

Kay ikaw, Oh Dios, nakabati sa akong mga panaad: Ikaw naghatag kanako sa panulondon niadtong mga nahadlok sa imong ngalan.

6 Ty du, o Gud, hör mina löften, åt dem som frukta ditt namn giver du en arvedel.

Pagalugwayan mo ang kinabuhi sa hari; Ang iyang mga tuig maingon sa kadaghan sa mga kaliwatan.

7 Du förökar konungens dagar; hans år skola vara från släkte till släkte.

Siya magapuyo sa atubangan sa Dios sa walay katapusan: Oh pag-andam ug mahigugmaong-kalolot ug kamatuoran, aron (sila) magabantay kaniya.

8 Må han sitta på sin tron inför Gud evinnerligen; låt nåd och trofasthet bevara honom. Då skall jag lovsjunga ditt namn till evig tid, i det jag får infria mina löften dag efter dag.

Sa ingon niini magaawit ako ug pagdayeg sa imong ngalan sa walay katapusan, Aron makatuman ako sa matag-adlaw sa akong mga panaad.