Psaltaren 60

1 För sångmästaren, efter »Vittnesbördets lilja»; en sång, till att inläras; av David,

Al Vencedor: sobre Susan-Hedut: Mictam de David, para enseñar. Cuando tuvo guerra contra Aram-Naharaim y contra Aram Sobat, y volvió Joab, e hirió a Edom en el valle de las salinas, matando doce mil. Oh Dios, tú nos has desechado, nos disipaste; te has airado: vuélvete a nosotros.

2 när han var i fejd med Aram-Naharaim och Aram-Soba, och Joab kom tillbaka och slog edoméerna i Saltdalen, tolv tusen man.

Hiciste temblar la tierra, la abriste; sana sus quiebras, porque titubea.

3 Gud, du har förkastat och förskingrat oss, du har varit vred; upprätta oss igen.

Has hecho ver a tu pueblo duras cosas; nos hiciste beber el vino de temblor.

4 Du har kommit jorden att bäva och rämna; hela nu dess revor, ty den vacklar.

Has dado a los que te temen bandera que alcen por la verdad. (Selah)

5 Du har låtit ditt folk se hårda ting, du har iskänkt åt oss rusande vin.

Para que se libren tus amados, salva con tu diestra, y óyeme.

6 Men åt dem som frukta dig gav du ett baner, dit de kunde samla sig för att undfly bågen. (Sela)

Dios pronunció en santidad; yo me alegraré; partiré a Siquem, y mediré el valle de Sucot.

7 På det att dina vänner må varda räddade, må du giva seger med din högra hand och bönhöra oss.

Mío es Galaad, y mío es Manasés; y Efraín es la fortaleza de mi cabeza; Judá, mi legislador;

8 Gud har talat i sin helgedom: »Jag skall triumfera, jag skall utskifta Sikem och skall avmäta Suckots dal.

Moab, la vasija de mi lavatorio; sobre Edom echaré mi zapato; haz júbilo por razón de mí, oh Palestina.

9 Mitt är Gilead, och mitt är Manasse, Efraim är mitt huvuds värn, Juda min härskarstav;

¿Quién me llevará a la ciudad fortalecida? ¿Quién me llevará hasta Idumea?

10 Moab är mitt tvagningskärl, på Edom kastar jag min sko; höj jubelrop till min ära, du filistéernas land.»

Ciertamente, tú, oh Dios, que nos habías desechado; y tu, oh Dios, que no salías con nuestras armadas.

11 Vem skall föra mig till den fasta staden, vem leder mig till Edom?

Danos socorro contra el enemigo, que vana es la salud de los hombres.

12 Har icke du, o Gud, förkastat oss, så att du ej drager ut med våra härar, o Gud? Giv oss hjälp mot ovännen; ty människors hjälp är fåfänglighet. Med Gud kunna vi göra mäktiga ting; han skall förtrampa våra ovänner.

En Dios haremos ejército; y él hollará nuestros enemigos.