Psaltaren 60

1 För sångmästaren, efter »Vittnesbördets lilja»; en sång, till att inläras; av David,

Para el director del coro. Según “El lirio del testimonio”. Un salmo (mictam) de David, útil para enseñar, acerca de la vez que peleó con Harán-Naharaim y Harán-Zobah, y cuando Joab regresó y mató a 12.000 Edomitas en el valle de sal. ¡Tú, Dios, nos has rechazado! ¡Nos has quebrantado, te has enojado con nosotros; pero ahora nos recibes nuevamente!

2 när han var i fejd med Aram-Naharaim och Aram-Soba, och Joab kom tillbaka och slog edoméerna i Saltdalen, tolv tusen man.

Has enviado terremotos a nuestra tierra y la has dividido. Ahora sana las grietas porque la tierra todavía tiene temblores.

3 Gud, du har förkastat och förskingrat oss, du har varit vred; upprätta oss igen.

Has sido muy duro con tu pueblo; nos diste un vino que nos hizo tambalear.

4 Du har kommit jorden att bäva och rämna; hela nu dess revor, ty den vacklar.

Pero a los que te respetan les has dado el estandarte de la verdad para desplegarse y unirse. (Selah) ¡Rescata a los que amas!

5 Du har låtit ditt folk se hårda ting, du har iskänkt åt oss rusande vin.

¡Respóndenos, y sálvanos con tu poder!

6 Men åt dem som frukta dig gav du ett baner, dit de kunde samla sig för att undfly bågen. (Sela)

Dios ha hablado desde su tiempo: “He dividido a Síquem triunfantemente, y parte del valle de Sucot.

7 På det att dina vänner må varda räddade, må du giva seger med din högra hand och bönhöra oss.

Tanto Gilead como Manasés me pertenecen. Efraín es mi casco, y Judá es mi cetro.

8 Gud har talat i sin helgedom: »Jag skall triumfera, jag skall utskifta Sikem och skall avmäta Suckots dal.

Trataré a Moab como mi lavabo; pondré mi sandalia sobre Edom; gritaré en triunfo sobre Filistia”.

9 Mitt är Gilead, och mitt är Manasse, Efraim är mitt huvuds värn, Juda min härskarstav;

¿Quién me traerá a la ciudad fortificada? ¿Quién me guiará a Edom?

10 Moab är mitt tvagningskärl, på Edom kastar jag min sko; höj jubelrop till min ära, du filistéernas land.»

¿Nos has rechazado, Dios? ¿No dirigirás a tus ejércitos?

11 Vem skall föra mig till den fasta staden, vem leder mig till Edom?

Por favor una mano de ayuda en contra de nuestros enemigos, porque la ayuda humana no vale la pena.

12 Har icke du, o Gud, förkastat oss, så att du ej drager ut med våra härar, o Gud? Giv oss hjälp mot ovännen; ty människors hjälp är fåfänglighet. Med Gud kunna vi göra mäktiga ting; han skall förtrampa våra ovänner.

Nuestra fuerza está en Dios, y él destruirá a nuestros enemigos.