Psaltaren 60

1 För sångmästaren, efter »Vittnesbördets lilja»; en sång, till att inläras; av David,

Al maestro de coro. Por el tono de “El lirio del testimonio”. Miktam de David, para hacerlo aprender. Cuando hizo guerra contra Aram de Naharaim y Aram de Sobá, y Joab, ya de vuelta, batió a Edom en el valle de las Salinas (matándole) doce mil hombres. Oh Dios, nos has desechado, quebrantaste nuestros ejércitos; estabas airado, ¡vuelve a nosotros!

2 när han var i fejd med Aram-Naharaim och Aram-Soba, och Joab kom tillbaka och slog edoméerna i Saltdalen, tolv tusen man.

Has sacudido la tierra, la has hendido; sana sus fracturas porque tambalea.

3 Gud, du har förkastat och förskingrat oss, du har varit vred; upprätta oss igen.

Cosas duras le hiciste experimentar a tu pueblo; nos diste de beber vino de vértigo.

4 Du har kommit jorden att bäva och rämna; hela nu dess revor, ty den vacklar.

Pusiste, empero, una señal a los que te temen de modo que huyeran del arco.

5 Du har låtit ditt folk se hårda ting, du har iskänkt åt oss rusande vin.

Mas ahora; para que sean libertados los que Tu amas, socorre con tu diestra, y escúchanos.

6 Men åt dem som frukta dig gav du ett baner, dit de kunde samla sig för att undfly bågen. (Sela)

Dijo Dios en su santidad: “Triunfaré; repartiré a Siquem, y mediré el valle de Sucot.

7 På det att dina vänner må varda räddade, må du giva seger med din högra hand och bönhöra oss.

Mío es Galaad, y mía la tierra de Manasés; Efraím es el yelmo de mi cabeza; y Judá mi cetro;

8 Gud har talat i sin helgedom: »Jag skall triumfera, jag skall utskifta Sikem och skall avmäta Suckots dal.

Moab, la vasija de mi lavatorio; sobre Edom echaré mi calzado, y Filistea será mi súbdito.”

9 Mitt är Gilead, och mitt är Manasse, Efraim är mitt huvuds värn, Juda min härskarstav;

¿Quién me conducirá a la ciudad fortificada? ¿Quién me llevará hasta Edom?

10 Moab är mitt tvagningskärl, på Edom kastar jag min sko; höj jubelrop till min ära, du filistéernas land.»

¿No serás Tú, oh Dios, que nos has rechazado y que ya no sales con nuestros ejércitos?

11 Vem skall föra mig till den fasta staden, vem leder mig till Edom?

Ven en nuestro auxilio contra el adversario, porque vano es el auxilio de los hombres.

12 Har icke du, o Gud, förkastat oss, så att du ej drager ut med våra härar, o Gud? Giv oss hjälp mot ovännen; ty människors hjälp är fåfänglighet. Med Gud kunna vi göra mäktiga ting; han skall förtrampa våra ovänner.

Con Dios haremos proezas; Él hollará a nuestros enemigos.