Psaltaren 60

1 För sångmästaren, efter »Vittnesbördets lilja»; en sång, till att inläras; av David,

Načelniku godbe, na šestostrunje pričanja, pesem odlična Davidova, za uk. Ko se je boril sè Sirci Mezopotamijskimi, in Sirci Zobejskimi in je Joab vrnivši se pobil Edomejcev v solni dolini dvanajst tisoč. O Bog, zavrgel si nas bil, raztrgal nas, srdit si bil, povrni se nam.

2 när han var i fejd med Aram-Naharaim och Aram-Soba, och Joab kom tillbaka och slog edoméerna i Saltdalen, tolv tusen man.

Zmajal si bil deželo, razdrobil jo; sceli kosove njene, ker omahuje.

3 Gud, du har förkastat och förskingrat oss, du har varit vred; upprätta oss igen.

Storil si bil, da je ljudstvo tvoje čutilo trdóst, dál si nam bil piti grozo kakor vino.

4 Du har kommit jorden att bäva och rämna; hela nu dess revor, ty den vacklar.

Dal si njim, ki se tebe bojé, zastavo, katero naj rabijo, zaradi resnice mogočno.

5 Du har låtit ditt folk se hårda ting, du har iskänkt åt oss rusande vin.

Da se rešijo ljubljenci tvoji; reši z desnico svojo in usliši me.

6 Men åt dem som frukta dig gav du ett baner, dit de kunde samla sig för att undfly bågen. (Sela)

Bog je govoril po svetosti svoji, radoval se bodem; v delež dobim Sihem, in dolino Sukotsko merim.

7 På det att dina vänner må varda räddade, må du giva seger med din högra hand och bönhöra oss.

Moj je Gilead in moj Manase in Efraim glave moje moč, Juda postavodajalec moj.

8 Gud har talat i sin helgedom: »Jag skall triumfera, jag skall utskifta Sikem och skall avmäta Suckots dal.

Moab umivalnica moja, na Edomejca vržem čevelj svoj, nad máno, Palestina, ukaj!

9 Mitt är Gilead, och mitt är Manasse, Efraim är mitt huvuds värn, Juda min härskarstav;

Kdo bi me popeljal v mesto trdno, kdo bi me peljal noter do Edomeje?

10 Moab är mitt tvagningskärl, på Edom kastar jag min sko; höj jubelrop till min ära, du filistéernas land.»

Ali nisi bil ti, Bog, zavrgel nas; da nisi hodil, Bog, med našimi vojskámi?

11 Vem skall föra mig till den fasta staden, vem leder mig till Edom?

Daj nam pomoč zoper sovražnika; ker ničeva je pomoč človeška.

12 Har icke du, o Gud, förkastat oss, så att du ej drager ut med våra härar, o Gud? Giv oss hjälp mot ovännen; ty människors hjälp är fåfänglighet. Med Gud kunna vi göra mäktiga ting; han skall förtrampa våra ovänner.

V Bogu delajmo vrlo, in on bode poteptal sovražnike naše.