Psaltaren 60

1 För sångmästaren, efter »Vittnesbördets lilja»; en sång, till att inläras; av David,

Salmo “Mictão” de Davi, de ensinamento, para o regente, conforme “Susanedute”, quando lutou contra os de Arã-Naraim e Arã-Zobá, e Joabe voltou vitorioso, tendo ferido no Vale do Sal a doze mil dos de Edom: Deus, tu nos rejeitaste, e nos quebraste; tu te encheste de ira. [Por favor], restaura-nos!

2 när han var i fejd med Aram-Naharaim och Aram-Soba, och Joab kom tillbaka och slog edoméerna i Saltdalen, tolv tusen man.

Tu fizeste a terra tremer, [e] a abriste; cura suas rachaduras, porque ela está abalada.

3 Gud, du har förkastat och förskingrat oss, du har varit vred; upprätta oss igen.

Mostraste ao teu povo coisas duras; nos fizeste beber vinho perturbador.

4 Du har kommit jorden att bäva och rämna; hela nu dess revor, ty den vacklar.

Deste uma bandeira aos que te temem, para se refugiarem dos tiros de arco. (Selá)

5 Du har låtit ditt folk se hårda ting, du har iskänkt åt oss rusande vin.

Para que os teus amados sejam livrados; salva-nos com tua mão direita, e responde-nos.

6 Men åt dem som frukta dig gav du ett baner, dit de kunde samla sig för att undfly bågen. (Sela)

Deus falou em seu santuário: Eu me alegrarei; repartirei a Siquém e medirei o vale de Sucote.

7 På det att dina vänner må varda räddade, må du giva seger med din högra hand och bönhöra oss.

Meu [é] Gileade, e meu [é] Manassés; e Efraim [é] a força de minha cabeça; Judá [é] meu legislador.

8 Gud har talat i sin helgedom: »Jag skall triumfera, jag skall utskifta Sikem och skall avmäta Suckots dal.

Moabe [é] minha bacia de lavar; sobre Edom lançarei minha sandália; gritarei de alegria sobre a Filístia.

9 Mitt är Gilead, och mitt är Manasse, Efraim är mitt huvuds värn, Juda min härskarstav;

Quem me levará a uma cidade fortificada? Quem me guiará até Edom?

10 Moab är mitt tvagningskärl, på Edom kastar jag min sko; höj jubelrop till min ära, du filistéernas land.»

Não serás tu, ó Deus, que tinha nos rejeitado? Não saías tu, ó Deus, com nossos exércitos?

11 Vem skall föra mig till den fasta staden, vem leder mig till Edom?

Dá-nos socorro para a angústia; porque a salvação de [origem] humana é inútil.

12 Har icke du, o Gud, förkastat oss, så att du ej drager ut med våra härar, o Gud? Giv oss hjälp mot ovännen; ty människors hjälp är fåfänglighet. Med Gud kunna vi göra mäktiga ting; han skall förtrampa våra ovänner.

Com Deus faremos coisas grandiosas; e ele atropelará nossos adversários.