Psaltaren 60

1 För sångmästaren, efter »Vittnesbördets lilja»; en sång, till att inläras; av David,

Til sangmesteren; efter Sjusjan edut; en gyllen sang av David til å læres, da han stred mot syrerne fra Mesopotamia og mot syrerne fra Soba, og Joab kom tilbake og slo edomittene i Saltdalen, tolv tusen. Gud! du har forkastet oss, du har sønderslått oss, du var vred; vederkveg oss nu igjen!

2 när han var i fejd med Aram-Naharaim och Aram-Soba, och Joab kom tillbaka och slog edoméerna i Saltdalen, tolv tusen man.

Du har rystet jorden, du har fått den til å revne; læg dens skade, for den vakler!

3 Gud, du har förkastat och förskingrat oss, du har varit vred; upprätta oss igen.

Du har latt ditt folk se hårde ting, du har gitt oss vin å drikke så vi tumlet.

4 Du har kommit jorden att bäva och rämna; hela nu dess revor, ty den vacklar.

Men du har gitt dem som frykter dig, et hærmerke til opreisning, for sannhets skyld. (Sela)

5 Du har låtit ditt folk se hårda ting, du har iskänkt åt oss rusande vin.

Forat de du elsker, må bli frelst, så hjelp nu med din høire hånd og bønnhør oss!

6 Men åt dem som frukta dig gav du ett baner, dit de kunde samla sig för att undfly bågen. (Sela)

Gud har talt i sin hellighet. Jeg vil fryde mig; jeg vil utskifte Sikem og opmåle Sukkots dal.

7 På det att dina vänner må varda räddade, må du giva seger med din högra hand och bönhöra oss.

Mig hører Gilead til, og mig hører Manasse til, og Efra'im er vern for mitt hode, Juda er min herskerstav.

8 Gud har talat i sin helgedom: »Jag skall triumfera, jag skall utskifta Sikem och skall avmäta Suckots dal.

Moab er mitt vaskefat, på Edom kaster jeg min sko; bryt ut i jubel over mig, Filisterland!

9 Mitt är Gilead, och mitt är Manasse, Efraim är mitt huvuds värn, Juda min härskarstav;

Hvem vil føre mig til den faste by? Hvem leder mig inn til Edom?

10 Moab är mitt tvagningskärl, på Edom kastar jag min sko; höj jubelrop till min ära, du filistéernas land.»

Mon ikke du, Gud, som forkastet oss og ikke drog ut med våre hærer, Gud?

11 Vem skall föra mig till den fasta staden, vem leder mig till Edom?

Gi oss hjelp mot fienden, for menneskehjelp er tomhet!

12 Har icke du, o Gud, förkastat oss, så att du ej drager ut med våra härar, o Gud? Giv oss hjälp mot ovännen; ty människors hjälp är fåfänglighet. Med Gud kunna vi göra mäktiga ting; han skall förtrampa våra ovänner.

Ved Gud skal vi gjøre storverk, og han skal nedtrede våre fiender.