Psaltaren 60

1 För sångmästaren, efter »Vittnesbördets lilja»; en sång, till att inläras; av David,

in finem his qui inmutabuntur in tituli inscriptione David in doctrina cum succendit Syriam Mesopotamiam et Syriam Soba et convertit Ioab et percussit vallem Salinarum duodecim milia Deus reppulisti nos et destruxisti nos iratus es et misertus es nobis

2 när han var i fejd med Aram-Naharaim och Aram-Soba, och Joab kom tillbaka och slog edoméerna i Saltdalen, tolv tusen man.

commovisti terram et turbasti eam sana contritiones eius quia commota est

3 Gud, du har förkastat och förskingrat oss, du har varit vred; upprätta oss igen.

ostendisti populo tuo dura potasti nos vino conpunctionis

4 Du har kommit jorden att bäva och rämna; hela nu dess revor, ty den vacklar.

dedisti metuentibus te significationem ut fugiant a facie arcus diapsalma ut liberentur dilecti tui

5 Du har låtit ditt folk se hårda ting, du har iskänkt åt oss rusande vin.

salvum fac dextera tua et exaudi me

6 Men åt dem som frukta dig gav du ett baner, dit de kunde samla sig för att undfly bågen. (Sela)

Deus locutus est in sancto suo laetabor et partibor Sicima et convallem tabernaculorum metibor

7 På det att dina vänner må varda räddade, må du giva seger med din högra hand och bönhöra oss.

meus est Galaad et meus est Manasses et Effraim fortitudo capitis mei Iuda rex meus

8 Gud har talat i sin helgedom: »Jag skall triumfera, jag skall utskifta Sikem och skall avmäta Suckots dal.

Moab olla spei meae in Idumeam extendam calciamentum meum mihi alienigenae subditi sunt

9 Mitt är Gilead, och mitt är Manasse, Efraim är mitt huvuds värn, Juda min härskarstav;

quis deducet me in civitatem munitam quis deducet me usque in Idumeam

10 Moab är mitt tvagningskärl, på Edom kastar jag min sko; höj jubelrop till min ära, du filistéernas land.»

nonne tu Deus qui reppulisti nos et non egredieris Deus in virtutibus nostris

11 Vem skall föra mig till den fasta staden, vem leder mig till Edom?

da nobis auxilium de tribulatione et vana salus hominis

12 Har icke du, o Gud, förkastat oss, så att du ej drager ut med våra härar, o Gud? Giv oss hjälp mot ovännen; ty människors hjälp är fåfänglighet. Med Gud kunna vi göra mäktiga ting; han skall förtrampa våra ovänner.

in Deo faciemus virtutem et ipse ad nihilum deducet tribulantes nos