Psaltaren 60

1 För sångmästaren, efter »Vittnesbördets lilja»; en sång, till att inläras; av David,

Dem Vorsänger. Auf Schuschan Edut. Eine Denkschrift von David; zum Lehren. Als er gestritten hatte mit den Syrern von Mesopotamien und mit den Syrern von Zoba, und Joab zurückkehrte und die Edomiter im Salztal schlug, zwölftausend Mann. O Gott, der du uns verstoßen und in deinem Zorn zerrissen hast, stelle uns wieder her!

2 när han var i fejd med Aram-Naharaim och Aram-Soba, och Joab kom tillbaka och slog edoméerna i Saltdalen, tolv tusen man.

Der du die Erde erschüttert und zerspalten hast, heile ihre Brüche; denn sie wankt.

3 Gud, du har förkastat och förskingrat oss, du har varit vred; upprätta oss igen.

Du hast dein Volk Schweres sehen lassen, du tränktest uns mit Taumelwein.

4 Du har kommit jorden att bäva och rämna; hela nu dess revor, ty den vacklar.

Du hast denen, die dich fürchten, ein Panier gegeben, daß sie sich erheben angesichts [deiner] Treue. (Pause)

5 Du har låtit ditt folk se hårda ting, du har iskänkt åt oss rusande vin.

Auf daß deine Geliebten errettet werden, laß siegen deine Rechte und erhöre uns!

6 Men åt dem som frukta dig gav du ett baner, dit de kunde samla sig för att undfly bågen. (Sela)

Gott hat gesprochen in seinem Heiligtum: «Ich will frohlocken! Ich will Sichem teilen und das Tal Suchot vermessen;

7 På det att dina vänner må varda räddade, må du giva seger med din högra hand och bönhöra oss.

Gilead ist mein, und Manasse ist mein, Ephraim ist meines Hauptes Wehr, Juda mein Herrscherstab;

8 Gud har talat i sin helgedom: »Jag skall triumfera, jag skall utskifta Sikem och skall avmäta Suckots dal.

Moab ist mein Waschbecken, über Edom werfe ich meinen Schuh, jauchze mir zu, Philisterland!»

9 Mitt är Gilead, och mitt är Manasse, Efraim är mitt huvuds värn, Juda min härskarstav;

Wer führt mich in eine feste Stadt, wer geleitet mich nach Edom?

10 Moab är mitt tvagningskärl, på Edom kastar jag min sko; höj jubelrop till min ära, du filistéernas land.»

Wirst du es nicht tun, o Gott, der du uns verstoßen hast? Oder solltest du, o Gott, nicht ausziehen mit unserm Heer?

11 Vem skall föra mig till den fasta staden, vem leder mig till Edom?

Schaffe uns Hilfe in der Not, denn eitel ist Menschenhilfe!

12 Har icke du, o Gud, förkastat oss, så att du ej drager ut med våra härar, o Gud? Giv oss hjälp mot ovännen; ty människors hjälp är fåfänglighet. Med Gud kunna vi göra mäktiga ting; han skall förtrampa våra ovänner.

Mit Gott wollen wir Taten tun; er wird unsre Feinde untertreten.