Psaltaren 60

1 För sångmästaren, efter »Vittnesbördets lilja»; en sång, till att inläras; av David,

Dem Musikmeister, nach (der Singweise = Melodie) »Lilie des Zeugnisses«; ein Lied Davids zum Lehren, als er mit den Syrern von Mesopotamien und mit den Syrern von Zoba Krieg führte und Joab zurückkehrte und die Edomiter im Salztal schlug, zwölftausend Mann. Gott, du hast uns verworfen, uns zersprengt,

2 när han var i fejd med Aram-Naharaim och Aram-Soba, och Joab kom tillbaka och slog edoméerna i Saltdalen, tolv tusen man.

Du hast das Land erschüttert, hast es zerrissen: o heile seine Risse, denn es wankt!

3 Gud, du har förkastat och förskingrat oss, du har varit vred; upprätta oss igen.

Dein Volk hast du Hartes erleben lassen, hast Taumelwein uns zu trinken gegeben;

4 Du har kommit jorden att bäva och rämna; hela nu dess revor, ty den vacklar.

doch deinen Getreuen hast eine Flagge du wehen lassen, damit sie sich flüchten konnten vor dem Bogen (des Feindes). (SELA)

5 Du har låtit ditt folk se hårda ting, du har iskänkt åt oss rusande vin.

Daß deine Geliebten gerettet werden, hilf uns mit deiner Rechten, erhöre uns!

6 Men åt dem som frukta dig gav du ett baner, dit de kunde samla sig för att undfly bågen. (Sela)

Gott hat in seiner Heiligkeit gesprochen: »(Als Sieger) will ich frohlocken, will Sichem verteilen und das Tal von Sukkoth (als Beutestück) vermessen.

7 På det att dina vänner må varda räddade, må du giva seger med din högra hand och bönhöra oss.

Mein ist Gilead, mein auch Manasse, und Ephraim ist meines Hauptes Schutzwehr, Juda mein Herrscherstab.

8 Gud har talat i sin helgedom: »Jag skall triumfera, jag skall utskifta Sikem och skall avmäta Suckots dal.

Moab (dagegen) ist mein Waschbecken, auf Edom werfe ich meinen Schuh; jauchze mir zu, Philisterland!«

9 Mitt är Gilead, och mitt är Manasse, Efraim är mitt huvuds värn, Juda min härskarstav;

Wer führt mich hin zur festen Stadt, wer geleitet mich bis Edom?

10 Moab är mitt tvagningskärl, på Edom kastar jag min sko; höj jubelrop till min ära, du filistéernas land.»

Hast nicht du uns, o Gott, verworfen und ziehst nicht aus, o Gott, mit unsern Heeren?

11 Vem skall föra mig till den fasta staden, vem leder mig till Edom?

O schaff uns Hilfe gegen den Feind! denn nichtig ist Menschenhilfe.

12 Har icke du, o Gud, förkastat oss, så att du ej drager ut med våra härar, o Gud? Giv oss hjälp mot ovännen; ty människors hjälp är fåfänglighet. Med Gud kunna vi göra mäktiga ting; han skall förtrampa våra ovänner.

Mit Gott werden wir Taten vollführen, und er wird unsre Bedränger zertreten.