Psaltaren 60

1 För sångmästaren, efter »Vittnesbördets lilja»; en sång, till att inläras; av David,

Dem Vorsänger; nach Schuschan-Eduth. Ein Gedicht von David, zum Lehren, als er stritt mit den Syrern von Mesopotamien und mit den Syrern von Zoba, und Joab zurückkehrte und die Edomiter im Salztale schlug, zwölftausend Mann. Gott, du hast uns verworfen, hast uns zerstreut, bist zornig gewesen; führe uns wieder zurück!

2 när han var i fejd med Aram-Naharaim och Aram-Soba, och Joab kom tillbaka och slog edoméerna i Saltdalen, tolv tusen man.

Du hast das Land erschüttert, hast es zerrissen; heile seine Risse, denn es wankt!

3 Gud, du har förkastat och förskingrat oss, du har varit vred; upprätta oss igen.

Du hast dein Volk Hartes sehen lassen, mit Taumelwein hast du uns getränkt.

4 Du har kommit jorden att bäva och rämna; hela nu dess revor, ty den vacklar.

Denen, die dich fürchten, hast du ein Panier gegeben, daß es sich erhebe um der Wahrheit willen. (Sela)

5 Du har låtit ditt folk se hårda ting, du har iskänkt åt oss rusande vin.

Damit befreit werden deine Geliebten, rette durch deine Rechte und erhöre uns!

6 Men åt dem som frukta dig gav du ett baner, dit de kunde samla sig för att undfly bågen. (Sela)

Gott hat geredet in seiner Heiligkeit: Frohlocken will ich, will Sichem verteilen und das Tal Sukkoth ausmessen.

7 På det att dina vänner må varda räddade, må du giva seger med din högra hand och bönhöra oss.

Mein ist Gilead, und mein Manasse, und Ephraim ist die Wehr meines Hauptes, Juda mein Herrscherstab.

8 Gud har talat i sin helgedom: »Jag skall triumfera, jag skall utskifta Sikem och skall avmäta Suckots dal.

Moab ist mein Waschbecken, auf Edom will ich meine Sandale werfen; Philistäa, jauchze mir zu!

9 Mitt är Gilead, och mitt är Manasse, Efraim är mitt huvuds värn, Juda min härskarstav;

Wer wird mich führen in die feste Stadt, wer wird mich leiten bis nach Edom?

10 Moab är mitt tvagningskärl, på Edom kastar jag min sko; höj jubelrop till min ära, du filistéernas land.»

Nicht du, Gott, der du uns verworfen hast, und nicht auszogest, o Gott, mit unseren Heeren?

11 Vem skall föra mig till den fasta staden, vem leder mig till Edom?

Schaffe uns Hilfe aus der Bedrängnis! Menschenrettung ist ja eitel.

12 Har icke du, o Gud, förkastat oss, så att du ej drager ut med våra härar, o Gud? Giv oss hjälp mot ovännen; ty människors hjälp är fåfänglighet. Med Gud kunna vi göra mäktiga ting; han skall förtrampa våra ovänner.

Mit Gott werden wir mächtige Taten tun; und er, er wird unsere Bedränger zertreten.