< Psaltaren 60 >

1 För sångmästaren, efter »Vittnesbördets lilja»; en sång, till att inläras; av David,
Au maître de chant. Sur le Lys du témoignage. Hymne de David, à enseigner. Lorsqu'il fit la guerre aux Syriens de Mésopotamie et aux Syriens de Soba, et que Joab revint et battit Edom dans la vallée du Sel, lui tuant douze mille hommes. O Dieu, tu nous as rejetés, tu nous as dispersés: tu étais irrité: rends-nous ta faveur!
2 när han var i fejd med Aram-Naharaim och Aram-Soba, och Joab kom tillbaka och slog edoméerna i Saltdalen, tolv tusen man.
Tu as ébranlé le pays, tu l'as déchiré: répare ses brèches, car il chancelle!
3 Gud, du har förkastat och förskingrat oss, du har varit vred; upprätta oss igen.
Tu as fait voir à ton peuple de rudes épreuves, tu nous as fait boire un vin de vertige.
4 Du har kommit jorden att bäva och rämna; hela nu dess revor, ty den vacklar.
Mais tu as donné à ceux qui te craignent une bannière, afin qu'elle s'élève à cause de ta vérité. — Séla.
5 Du har låtit ditt folk se hårda ting, du har iskänkt åt oss rusande vin.
Afin que tes bien-aimés soient délivrés, sauve par ta droite, et exauce-moi.
6 Men åt dem som frukta dig gav du ett baner, dit de kunde samla sig för att undfly bågen. (Sela)
Dieu a parlé dans sa sainteté: " Je tressaillirai de joie. J'aurai Sichem en partage, et je mesurerai la vallée de Succoth.
7 På det att dina vänner må varda räddade, må du giva seger med din högra hand och bönhöra oss.
Galaad est à moi, à moi Manassé! Ephraïm est l'armure de ma tête, et Juda mon sceptre.
8 Gud har talat i sin helgedom: »Jag skall triumfera, jag skall utskifta Sikem och skall avmäta Suckots dal.
Moab est le bassin où je me lave; sur Edom je jette ma sandale; terre des Philistins, pousse des acclamations en mon honneur! "
9 Mitt är Gilead, och mitt är Manasse, Efraim är mitt huvuds värn, Juda min härskarstav;
Qui me mènera à la ville forte? Qui me conduira à Edom?
10 Moab är mitt tvagningskärl, på Edom kastar jag min sko; höj jubelrop till min ära, du filistéernas land.»
N'est-ce pas toi, ô Dieu, qui nous avais rejetés, ô Dieu, qui ne sortais plus avec nos armées?
11 Vem skall föra mig till den fasta staden, vem leder mig till Edom?
Prête-nous ton secours contre l'oppresseur! Le secours de l'homme n'est que vanité.
12 Har icke du, o Gud, förkastat oss, så att du ej drager ut med våra härar, o Gud? Giv oss hjälp mot ovännen; ty människors hjälp är fåfänglighet. Med Gud kunna vi göra mäktiga ting; han skall förtrampa våra ovänner.
Avec Dieu nous accomplirons des exploits; il écrasera nos ennemis.

< Psaltaren 60 >