Psaltaren 60

1 För sångmästaren, efter »Vittnesbördets lilja»; en sång, till att inläras; av David,

For the leader. On shushan eduth. A michtam of David (for teaching), when he fought with Aram-naharaim and Aram-zobah, and Joab returned and defeated twelve thousand Edomites in the Valley of Salt. O God, you have spurned and broken us, routing us in your wrath – restore us!

2 när han var i fejd med Aram-Naharaim och Aram-Soba, och Joab kom tillbaka och slog edoméerna i Saltdalen, tolv tusen man.

You have shaken the land and cleft it; heal its tottering breaches.

3 Gud, du har förkastat och förskingrat oss, du har varit vred; upprätta oss igen.

You have made your people drink hardship, and given us wine of reeling.

4 Du har kommit jorden att bäva och rämna; hela nu dess revor, ty den vacklar.

You have given those who fear you a banner, a rallying-place from the bow, (Selah)

5 Du har låtit ditt folk se hårda ting, du har iskänkt åt oss rusande vin.

for the rescue of your beloved. Save by your right hand and answer us.

6 Men åt dem som frukta dig gav du ett baner, dit de kunde samla sig för att undfly bågen. (Sela)

God did solemnly swear: “As victor will I divide Shechem, and mete out the valley of Succoth.

7 På det att dina vänner må varda räddade, må du giva seger med din högra hand och bönhöra oss.

Mine is Gilead, mine is Manasseh, Ephraim is the defence of my head, Judah my sceptre of rule,

8 Gud har talat i sin helgedom: »Jag skall triumfera, jag skall utskifta Sikem och skall avmäta Suckots dal.

Moab the pot that I wash in, Edom – I cast my shoe over it, I shout o’er Philistia in triumph.”

9 Mitt är Gilead, och mitt är Manasse, Efraim är mitt huvuds värn, Juda min härskarstav;

O to be brought to the fortified city! O to be led into Edom!

10 Moab är mitt tvagningskärl, på Edom kastar jag min sko; höj jubelrop till min ära, du filistéernas land.»

Have you not spurned us, O God? You do not march forth with our armies.

11 Vem skall föra mig till den fasta staden, vem leder mig till Edom?

Grant us help from the foe, for human help is worthless.

12 Har icke du, o Gud, förkastat oss, så att du ej drager ut med våra härar, o Gud? Giv oss hjälp mot ovännen; ty människors hjälp är fåfänglighet. Med Gud kunna vi göra mäktiga ting; han skall förtrampa våra ovänner.

With God we shall yet do bravely: he himself will tread down our foes.