Psaltaren 60
1 För sångmästaren, efter »Vittnesbördets lilja»; en sång, till att inläras; av David,
TO THE OVERSEER. [SET] ON “LILY OF TESTIMONY.” A MIKTAM OF DAVID, TO TEACH, IN HIS STRIVING WITH ARAM-NAHARAIM AND WITH ARAM-ZOBAH, WHEN JOAB TURNS BACK AND STRIKES EDOM IN THE VALLEY OF SALT—TWELVE THOUSAND. O God, You had cast us off, You had broken us—had been angry! You turn back to us.
2 när han var i fejd med Aram-Naharaim och Aram-Soba, och Joab kom tillbaka och slog edoméerna i Saltdalen, tolv tusen man.
You have caused the land to tremble, You have broken it, Heal its breaches, for it has moved.
3 Gud, du har förkastat och förskingrat oss, du har varit vred; upprätta oss igen.
You have shown Your people a hard thing, You have caused us to drink wine of trembling.
4 Du har kommit jorden att bäva och rämna; hela nu dess revor, ty den vacklar.
You have given an ensign to those fearing You, To be lifted up as an ensign Because of truth. (Selah)
5 Du har låtit ditt folk se hårda ting, du har iskänkt åt oss rusande vin.
That Your beloved ones may be drawn out, Save [with] Your right hand, and answer us.
6 Men åt dem som frukta dig gav du ett baner, dit de kunde samla sig för att undfly bågen. (Sela)
God has spoken in His holiness: I exult—I apportion Shechem, And I measure the Valley of Succoth,
7 På det att dina vänner må varda räddade, må du giva seger med din högra hand och bönhöra oss.
Gilead [is] Mine, and Manasseh [is] Mine, And Ephraim [is] the strength of My head, Judah [is] My lawgiver,
8 Gud har talat i sin helgedom: »Jag skall triumfera, jag skall utskifta Sikem och skall avmäta Suckots dal.
Moab [is] My pot for washing, Over Edom I cast My shoe, Shout, concerning Me, O Philistia.
9 Mitt är Gilead, och mitt är Manasse, Efraim är mitt huvuds värn, Juda min härskarstav;
Who brings me [to] a city of bulwarks? Who has led me to Edom?
10 Moab är mitt tvagningskärl, på Edom kastar jag min sko; höj jubelrop till min ära, du filistéernas land.»
Is it not You, O God? Have You cast us off? And do You not go forth, O God, with our hosts?
11 Vem skall föra mig till den fasta staden, vem leder mig till Edom?
Give to us help from adversity, And the deliverance of man [is] vain.
12 Har icke du, o Gud, förkastat oss, så att du ej drager ut med våra härar, o Gud? Giv oss hjälp mot ovännen; ty människors hjälp är fåfänglighet. Med Gud kunna vi göra mäktiga ting; han skall förtrampa våra ovänner.
We do mightily in God, And He treads down our adversaries!
