Psaltaren 60

1 För sångmästaren, efter »Vittnesbördets lilja»; en sång, till att inläras; av David,

“To the chief musician upon Shushan'eduth, a Michtham of David, to teach, When he fought with Aram-naharayim, and with Aram-zobah, and Joab returned, and smote of Edom in the Salt Valley twelve thousand [men].” O God, thou hast cast us off, thou hast made a breach in us, thou hast been displeased: restore now unto us [thy favor].

2 när han var i fejd med Aram-Naharaim och Aram-Soba, och Joab kom tillbaka och slog edoméerna i Saltdalen, tolv tusen man.

Thou hast caused the earth to quake; thou hast split it: heal her breaches; for she is moved.

3 Gud, du har förkastat och förskingrat oss, du har varit vred; upprätta oss igen.

Thou hast caused thy people to see hard things: thou hast made us to drink the wine of confusion.

4 Du har kommit jorden att bäva och rämna; hela nu dess revor, ty den vacklar.

Thou hast given to those that fear thee a banner, to elevate themselves, because of the truth. (Selah)

5 Du har låtit ditt folk se hårda ting, du har iskänkt åt oss rusande vin.

In order that thy beloved may be delivered: help with thy right hand, and answer me.

6 Men åt dem som frukta dig gav du ett baner, dit de kunde samla sig för att undfly bågen. (Sela)

God hath spoken in his holiness: I will exult, I will divide Shechem, and the valley of Succoth will I measure out.

7 På det att dina vänner må varda räddade, må du giva seger med din högra hand och bönhöra oss.

Mine is Gil'ad, and mine is Menasseh; Ephraim also is the strong-hold of my head; of Judah are my chiefs;

8 Gud har talat i sin helgedom: »Jag skall triumfera, jag skall utskifta Sikem och skall avmäta Suckots dal.

Moab is my washpot; upon Edom will I cast my shoe: Philistia, triumph thou but over me.

9 Mitt är Gilead, och mitt är Manasse, Efraim är mitt huvuds värn, Juda min härskarstav;

Who will bring me into the fortified city? who will lead me as far as Edom?

10 Moab är mitt tvagningskärl, på Edom kastar jag min sko; höj jubelrop till min ära, du filistéernas land.»

Behold, it is thou, O God, who hast cast us off; and thou, O God, goest not forth with our armies.

11 Vem skall föra mig till den fasta staden, vem leder mig till Edom?

Give us help against the assailant; for vain is the help of man.

12 Har icke du, o Gud, förkastat oss, så att du ej drager ut med våra härar, o Gud? Giv oss hjälp mot ovännen; ty människors hjälp är fåfänglighet. Med Gud kunna vi göra mäktiga ting; han skall förtrampa våra ovänner.

Through God shall we do valiantly: and he it is that will tread down our assailants.